fredag 28 februari 2014

Ett litet Vasalopp

Här i Dalarna är det bråda dagar inför söndagens Vasalopp i Mora. Vi får tro att det blir en fin dag och att snön räcker till i spåren ...


På den tiden, som Åke och jag bodde i Kungsängen med våra barn var det lite si och så med snön på vintrarna, men 1979 kunde vi ordna med ett litet Vasalopp för barnen på området.

Solen sken - och det var många, både barn och vuxna, som ställde upp. Efter halva sträckan bjöds det på värmande blåbärssoppa.

                      Bild: Kristina, kompisen Sussi och Daniel.


Lille Tobias var ovan att åka längdskidor, men han tog sig fram - och såg glad och stolt ut, att han klarat av bedriften att stå på skidorna ett tag.


                      Bild: Tobias. 1979.


Efter loppet grillade barnen korv och alla fick diplom. Diplomen hade jag ritat. Undrar hur de såg ut?

Det blev en minnesvärd dag för oss, som varit med och ordnat med loppet och för alla, som deltagit under dagen.


Ett par dagar senare undrade Tobias vilka som är pojkar och flickor.

- När du blir stor får du skägg, sa jag.

- Jag skall äta vass mat. Då får jag skägg! Pappa äter vass mat!



Men vad vass mat kunde vara fick jag aldrig riktigt klart för mig. Jag får väl fråga Tobias någon dag

hur 

mycket vass mat han har ätit genom åren ...




torsdag 27 februari 2014

En mulen dag

I morse ringde jag och gratulerade en av mina kusiner, som fyllde 76 år idag. Det var roligt att överraska med en födelsedagssång och byta några ord. Hon hade sett sångsvanarna dra förbi i stora plogar, berättade hon ...

Vid den här tiden på året, 1969, var det ännu långt kvar till vår och sommar. Vi åkte skidor i backen utanför huset tillsammans med Åkes föräldrar och småbröder. Härligt var det, även om det var riktigt kallt.

Jag lyckades fånga Marta och Rune på bild genom den frostiga fönsterrutan.

                      Bild: Marta och Rune. 1969.

Nere vid sjön låg en bod, som med tiden försvann. Den var i väldigt dåligt skick.

I slutet på maj kom ändå våren med hast. Åke och jag gifte oss den 17 maj. Jag minns det därför så väl.

Åke hjälpte Rune att röja bland snåren nedanför bilvägen ovanför huset. Jag tyckte att de var duktiga och att vitsipporna gjorde bilden! Idag ser jag, att även sågen var värd att se på bild.


                      Bild: Åke och Rune. 1969.


Och här är annan ved,


som väntar på att tas om hand  framöver;




Men nu är det dags för mig att gå nerför trappan till köket och ordna med lunchen -


                      Bild: Nils och Knut.


och jag tänker därmed lite extra på Nils, som tog på sig att vara barnvakt till lille Knut i nämnda trappa, för några dagar sedan.

- Jag skulle vilja ha en sådan här lillebror, sa Nils.

Sådana kommentarer blir man väldigt glad över ...



onsdag 26 februari 2014

Ett gott skratt

I södra Sverige håller man på att leta efter vårtecken, redan.

Här har vi inte så mycket att visa upp, men snön försvinner snabbt och isen på sjön är det inte mycket med.

- Den är rutten! säger man häromkring.

Ett nytt uttryck för mig!

                      Bild: Utsikten från altanen.


Häromdagen satt jag och pratade med Konrad och mamma Johanna, då de var här.

Johanna hade varit och åkt bräda i Romme, men Konrad var hemma hos oss och lekte med kusinerna.

- Det gör inte så mycket att man ramlar ibland, sa Johanna med ett leende.

-  Jag vill inte ramla  omkull och inte veta hur jag skall komma upp igen, sa jag.

Konrad tittade frågande på mig och jag fortsatte:

- Om jag skall åka nerför en backe måste jag binda fast en madrass på ryggen först.


                                  Bild: Konrad och Rut ritar och målar.


Åh, vad vi skrattade gott allihopa - och så roligt att Konrad förstod det lustiga med det.

Det glada gemensamma skrattet kommer jag att leva på länge ...




tisdag 25 februari 2014

En blå spegel

I morse var jag ute och skakade av trasmattorna utanför huset. Solen var på väg upp och någonstans i norr hördes vildgässens trumpetande läten.

Nog är det ett under, att fåglarna känner att det börjar våras ...



Åke och jag har haft väldigt bråttom att få färdigt i rummen längst nere i huset - och det lyckades.

Det var underbart att våra barnbarn, som var här några dagar trivdes så bra. De lekte skola, byggde en koja, byggde med legobitarna och läste böcker;

Och vår kamera strejkade, men idag fungerade den igen och jag tog en bild på dockan, som låg i fruktfatet från 1960-talet. Så bekvämt!



Här nedan är en bild, som Johanna tog med sin kamera nere på vedbacken en dag. Barnen hjälpte Åke att frakta ved från vedboden och lille Knut tittade intresserat på.




Och här nedan är Rut - glad i hågen.

                     Bild: Rut hämtar ved.


På söndag eftermiddag skulle Rut åka hem med sin familj och undrade med mig:

- Mormor kan jag få den där spegeln, som man kan titta bakåt med?

- Du menar den blå handspegeln? Ja, den kan du få ta med dig hem, sa jag.

- Mormor, var hade du spegeln sist? undrade Rut och lade huvudet på sned.


Lilla Rut, tänkte jag, det är väl du som lagt den någonstans.


Ingen av oss hade sett spegeln, men morfar hittade den till slut under några papper i köket - och det var ju trevligt att Rut tog hand om Martas gamla blå spegel, som bara legat här till ingen större nytta ...



måndag 24 februari 2014

Snö, som på beställning

Idag smälter snön, men

i förra veckan fick vi hjälp att ta ner två stora björkar, en tall och en gran nere på stranden. Det var till all lycka tjäle i marken så att traktorn med släp kunde ta sig nerför backen ...

                      Bild: Tallen är på väg ner på isen.


                      Bild: Så här öppen vy blev det slutligen.


På torsdagen kom snön i stora lass! Det passade bra just den dagen, eftersom några sportlovsfirare började anlända till oss.

 Barnbarnen byggde en stor snökoja, de tumlade runt i snön - Knut försökte ta sig fram utan att ramla omkull -


                         Bild: Knut.

några hjälpte till att frakta ved upp till huset från vedboden.

                      Bild: Nils, Konrad och Rut.

I strandkanten fanns det snösörja att ösa med - eller att trampa omkring i.

                       Bild: Konrad och Rut.

                                 Bild: Lite vått blev det!


- Kom mormor! Det är roligt! Jag håller på att göra en ö, ropade Rut.


Idag undrar jag varför jag inte tog mig tid med att trampa runt en stund i slasket ...



måndag 17 februari 2014

Februarisol

Den här helgen har vi verkligen fått glädja oss åt guldmedaljer i OS i Sotji. Jag tänker på damernas och herrarnas stafett på skidor;

Men idag får vi glädja oss åt att solen visar sig igen i våra bygder.


                     Bild: Kristina och Göran med Emanuel och Elias. 2003.


Vi tog över Åkes föräldrars hus, där vi numera bor, år 2001. Marta och Rune flyttade till Småland.

I februari 2003 åkte Åke och jag hit till Horndal på sportlov. Vi fick besök av vår äldsta dotter med familj, bilden ovan, och vi var ute i solen så mycket som vi bara kunde.

På sommaren samma år flyttade mina svärföräldrar tillbaka hit igen. Marta längtade tillbaka till sitt gamla hem och Rune fick lov att följa med, trots att han trivdes riktigt bra i Småland, nära yngste sonen Olle med familj.

Vi kunde fira Martas 85-årsdag i februari 2006.

                      Bild: Barnbarnsbarnet Emanuel gratulerar gammelfarmor Marta. 2006.


Februari är en fin månad emellanåt!

                      Bild: Konrad. 2012.

                                  Bild: Kerstin. 2013.



Nu är det hög tid att ta vara på solen därute! 

Åke och jag firar sportlov på hemmaplan - 

och hoppas att några fler dyker upp och gör oss sällskap så småningom ...





fredag 14 februari 2014

Hjärtan

Det fina, röda hjärtat, som jag fick på julaftonen ligger i fönstret och lyser och jag har just satt in en plåt med mandelbröd till kaffet. Det är ju "Alla Hjärtans Dag" idag ...




De allra första hjärtana, som jag har minne av borde vara pepparkakshjärtana, men på andra plats kommer säkert min vita, tröja med röda hjärtan. Jag tyckte så mycket om den tröjan, som mor stickat åt mig. Jag var lycklig i den! Det skall finnas ett kort, där jag har den på mig, men hittar det inte.

Däremot hittade jag ett kort på Åke - min Valentin - som hade en likadan tröja, men dessutom en mössa och tumvantar till. Tydligen var det högsta mode i mitten på 1940-talet.

                                  Bild: Åke. 1946.


Det är roligt att skärskåda gamla kort och tänka på att det mesta, som barnen hade på sig var hemmasytt eller egenhändigt stickat. Det var säkert mor Marta, som stickade allt det fina till Åke.

Nåväl, jag fortsatte att leta efter kortet på mig och min hjärttröja, men fann det inte.

Jag hittade däremot tjugo hjärtan på en duk, som jag sydde som ung. Det är fin linneväv och egna påhittade korsstygnshjärtan på duken. Lite präglad av tidens tand har duken blivit, men det är ändå roligt att man kunde se så bra att brodera på fina vävar, då.



Mitt i letandet hittade jag ett sparat paketpapper, som passar väldigt bra att visa just idag.


                                   Bild: Theresias garnering på ett paketpapper.


Antagligen var det mor Rut, som sparade "minnet" i sina gömmor från början.

- Hon hade svårt att slänga saker, som barnen och barnbarnen förfärdigat - precis som jag.

Det känns så varmt i hjärtat att tänka på det ...


Ha en fortsatt fin Valentindag och helg!




torsdag 13 februari 2014

En glad sol

Idag är det snö i luften men ingen sol i sikte. Vi har bara haft ca 19 timmars solljus mellan okt - jan sägs det. Så väl att vi har lite snö här i Horndal - men nog är det en egendomlig vinter!

Jag kan förstår barnbarnet Rut, som utbrast i morse:

- Jag vill inte ha det så här! Det har ju varit vinter en hel timme ju! Nej tusen dagar!


                      Bild: Kerstin och Rut. Jul 2013.


För Åke och mig passar vädret ganska bra. Det känns lite lättare att koncentrera sig på att dra runt med möblerna, som vi ägnat oss åt idag.

Vi har som alltid problem med takhöjden i huset. Det är alldeles för lågt för vissa skåp. En del väggar är för korta - eller så sitter det ett fönster eller ett proppskåp mitt på väggen.

Igår kom vi på att vi skulle försöka dela på den långa bokhyllan, som kommer från mina föräldrars hem. Hyllan har alltid varit opraktisk, men den har många viktiga funktioner, som förvaringsmöbel till böcker, fotopärmar mm. Ett mindre bibliotek blev det i den gamla vävkammaren ...




Snart är det dags att flytta in i den andra delen av bokhyllan, som jag kallar vitrinskåpsdelen - sedan får vi väl se om solen möjligen tittar fram.


                                  Bild: Ruts tavla. 2013.


Håll till godo så länge!

Här ovanför är en av Ruts vackra tavlor, där solen lyser och ser glad och vänlig ut -

ifall vi glömt bort hur solen kan se ut ...



onsdag 12 februari 2014

Fiaspel och mycket annat

I morse var det segt att komma igång, men ute i äppelträdet var det livligt värre. Vi hade till och med en gröngöling på besök (eller om det var en gråspett), som hängde i fötterna och åt nötter ur fågelmataren.

Jag spanar alltid efter nya fågelarter hos oss ...

Nöjena förändras verkligen med åren!

Då jag växte upp var det inte så vanligt med en uppsjö med grejer att leka med, men jag är glad över att jag alltid hade tillgång till kritor och ritblock - och ett Fiaspel. Med tiden fick jag även ett Monopol.

Så spännande det var att försöka klara sig ifrån att hamna på Norrmalmstorg - ifall Maud, min kamrat, hade hus eller hotell precis där.



I slutet på 1950-talet kom kinaschacket in i huset hos oss. Min familj bodde i Tierp då.

Vi fick kinaschacket till julklapp. Det var ett trevligt nöje, som vi gillade allihopa.

När vi barn hade lagt oss på kvällen hände det att mor och far tog fram kinaschacket igen.
Jag kan ännu höra kulorna, som hoppade fram på brädet bakom den halvöppna dörren och småpratet från mina föräldrar - jag somnade gott till de hemtrevliga ljuden.




Idag städade jag bland pussel, leksaker, legobitar och spel och mycket annat.

Numera har vi en hel hög av sällskapsspel, som våra barn och barnbarn har haft att roa sig med genom åren - men jag tror att de gamla klassikerna Monopol och Fiaspel fortfarande står sig väl.

Hur som helst;

Att spela sällskapsspel, kan vara ett sätt att lära sig att räkna på - och sist men inte minst att lära sig att förlora ibland och att vinna emellanåt.

Och jag tänker på mina föräldrar, som tyckte att vi kunde få spela spel och ha roligt, men:

- Vad ni än gör, så blanda aldrig in pengar i spelen. För då kan man bli riktiga ovänner - om så bara för några ören ...



tisdag 11 februari 2014

Oliver Twist

I morse började jag damma och plocka bland böckerna i bokhyllan. Vi röjer nämligen i rummen längst nere i huset! Jag upptäckte på nytt gamla kära böcker - och kunde inte annat än stanna upp och dra mig till minnes ...



Min far Bertil såg glad ut då han gav mig paketet och jag förstod att boken (i två delar) var vald med omsorg - och att han tänkte att jag var mogen nog att läsa den.

Det var Charles Dickens verk om Oliver Twist.

Jag började genast läsa. Det var en slags verklighet, som öppnade sig för mig, som jag aldrig i mitt unga liv hört talas om tidigare. Tänk att huvudpersonen föddes på ett fattighus!

- Är det sant! Så där kan det väl inte vara på riktigt? Stackars Oliver, sa jag till far. De är så elaka!

Min käre far försökte att förklara hur det hängde ihop med fattigdom, skurkar och elände - och vad som kunde vara sant och inte;

Men berättelsen om Oliver hade ett lyckligt slut iallafall och det var säkert en tröst för far, att jag såg lite mer tillfreds ut då jag  kommit till slutet av boken.

Det vore intressant att läsa berättelsen om Oliver Twist igen, tänkte jag, och vände på de gulnade bladen. Boken påminde mig om min far och de djupa diskussionerna vi hade en gång för väldigt längesedan.



Jag undrar om något av våra barnbarn skulle gilla berättelsen om Oliver Twist? Det skulle vara intressant att diskutera handlingen med dem. Även om de är moderna barn, så tror jag att de skulle säga ungefär som jag då jag var barn, tänkte jag ...
                                    

Sedan åkte jag iväg till byn på "Öppet Hus." Trevligt som alltid!
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

måndag 10 februari 2014

Jag har hört en sak

Gråmulet och nollgradigt och fåglarna sjunger vårmelodier även idag - men jag undrar om det skall bli mera snö och vinter.


                      Bild: Dagens rhododenron.


I lördags fick jag höra från säker källa ...

Det var barnbarnet Rut, som glad i hågen kom hem till sig och sa:

- Mamma, jag har hört en sak. Snart är det sommar!

- Jaa, det har du rätt i, svarade Theresia.


En stund senare kom Ruts bästa vän in genom dörren och var lika ivrig och glad, som Rut och sa:

- Jag har så mycket att prata om!

Flickorna satte sig därmed i soffan och pratade en god stund om sommaren, som skall komma.

- Nu sitter vi här och pratar. Vi är som de vuxna!

- Jaa! svarade Rut - och så skrattade de båda två.


                      Bild: Rut med sin kompis. 2013.


I morse, sa Rut med ett stort leende:

- Det var överraskat ... att få frukost på sängen!



Må så gott! Snart är det sommar!


fredag 7 februari 2014

Veckans beting

Vi har saknat ekorrarna i vinter, men på förmiddagen var de här och städade under fröautomaterna och en av dem klättrade upp i äppelträdet och försökte med konststycket att ta solrosfröna direkt. Vilka vackra svansar! Yviga och välformade!

- De har väl slut i sina vinterförråd, sa Åke och jag till varandra.

Jag hittade antagligen ett bildbevis från Åkes första möte med en ekorre en stund senare ...

På bilden har Åke och Tord fått syn på en ekorre, sommaren 1947. Jag hittade kortet och många fler i fotoalbumet, som Åke fick på 9-årsdagen av mor Marta. Vilket fin present!


                      Bild: Åke och Tord. 1947.


För övrigt har vi glatt oss åt att veckans beting gick som en dans; Åtminstone känns det så i efterhand!

Åke blev klar med tapetseringen och jag med målningen i gamla vävkammaren.





Så härligt! I morgon får vi slå oss ner en stund i soffan och njuta av tulpanerna på bordet ...




torsdag 6 februari 2014

Torsdag

Idag var jag med och sjöng på äldreboendet igen. Vi sjöng många fina, gamla sånger och psalmer, som de flesta av de äldre säkert har minnen av.

Sara Christiansen Nordström, diakoniassistenten, ledde samlingen idag. Hon brukar ofta läsa dikter av Bernt Bergström, som var brukspräst i Långshyttan i många år. Han gav ut tio fina diktsamlingar. Underfundiga tankar i varenda dikt!

Här kommer ett par smakprov ur diktsamlingen "Möten", som jag skrev av innan jag åkte hemåt ...


Också ett möte.

Jag mötte mig själv i går
och frågade hur det stod till
Jag sa, att det knallar och går
och att jag nu gör som jag vill.

Det är vad som gläder mig mest,
att jag råder över min dag.
Så redogjorde jag för
mitt liv, - fast i korta drag.

Jag känner ju till förut
det mesta som ni förstår,
Ja, ungefär så gick det till
när jag mötte mig själv i går.

======================

Obegripligt.

Det kan väl ej vara
Så svårt att förstå
att vår Herre kan ingen
begripa sig på
Men somliga tror
att de gör det ändå. -


                                   Bernt Bergström


Medan jag var ute på vift ägnade sig Åke åt eljobb nere i gamla vävkammaren;


                      Bild: Vedhögar! Mars 2013.


Sedan kom vår trädfällare hit, som vi brukar säga om honom.

Tre stora träd skall tas ner framöver. Det  blir vedhuggning igen för Åke - och mycket ved till vintern

- men jag kommer säkert att sakna de gamla, ståtliga trädens sällskap ...






onsdag 5 februari 2014

Att vakna av ljuset

I morse vaknade jag av ljuset från fönstret, trots det gråmulna vädret och jag tänkte på tulpaner ...

Nere i köket hörde jag kaffepannans visslande ljud, kaminluckan som stängdes och alla de välkända ljuden, som hör morgonen till. Åke var som alltid tidigt uppe.

Min svärfar Rune var lika morgontidig på sin tid ...


                     Bild: Tulpaner. 2010. Järfälla kommunhus.


Då mor Rut och hennes syskon växte upp fick de lära sig att mjölka korna, då de hade åldern inne.

På mornarna kom Hulda och väckte mor och sa med sin milda stämma:

- Lilla Rut, nu väntar Gullros.

Mor brukade berätta om de där mornarna långt senare och sa ungefär så här:

- Det var Gullros och de övriga korna, som uppvägde de tidiga mornarnas känsla av motstånd; Korna som vände på huvudena och råmade stilla då jag klev in i ladugården - och på katten, som alltid skulle sitta på pallen bredvid mig och vänta på sin varma mjölkskvätt i skålen; Men numera känns det allt skönt att få dra sig en smula på morgonen.


                      Bild: Tulpaner från Terje och Daniel. 2007.


Nu är det hög tid att åter byta om till dagens "outfit" -  en gammal kjol, en sliten skjorta, foppatofflor - och ägna mig åt att måla en stund.

Imorgon skall jag ta en tur till Horndals trädgård ...



tisdag 4 februari 2014

Dagens blandning

Idag har det återigen varit fågelsång och takdropp och kramsnö! Man borde ha stannat ute och njutit av dagen och gjort ljuslyktor eller en fin snögubbe, men målnings- och tapetseringarbetet väntade inne i huset.

Tur att Åke och jag kan hjälpas åt!


                        Bild: Åke tapetserar i gamla vävkammaren.


I söndags kväll var det andra toner på gång! Jag var på körstart för Andreaskören och vi fick träffa Mikaela Eriksson, vår nya körledare. Det kommer att bli trevligt med henne, precis som det varit med Anna Risberg förra våren och Anton Leandersson-Andreas tidigare.




Om en stund skall jag åka till församlingshemmet. "Samtal över en kaffekopp" är alltid trevligt!

Innan dess skall Åke och jag smaka av dagens sallad här hemma och smaka av den nytillverkade majonnäsen, samt några skivor av tjälknölen.

Smaklig spis får jag väl säga -

till kvällen ser jag fram emot fortsättningen av Åkes och mina projekt med målning och allt ...