"The Real Group"

Åh, vilken underbar bukett! Åke överraskade mig på förlovningsdagen ...

Igår kväll åkte vi till Folkärna Kyrka för att lyssna på "The Real Group." Vilket tillfälle!

Tänk att få vara med, här ute på landsbygden, och lyssna på en svensk a-cappella-grupp i den absoluta världsklassen i en fullsatt kyrka.

                      Bild: Anton Leandersson-Andréas hälsar välkommen.

Vi anade tidigt att Anton Leandersson-Andréas, som är med i vokalgruppen Vocado och även lärare på musiklinjen på Sjöviks Folkhögskola, hade haft en avgörande betydelse för att få fatt i "The Real Group."

Många sköna takter och härliga överraskningar blev det!

Utan fioler och andra musikinstrument! tänkte jag. Trots det, tonade alla de mest underbara instrumenten där i valven.

                      Bild: Elever från musiklinjen tillsammans med "The Real Group."

Vi fick höra om resor till Japan och USA och ute i stora världen - och uppleva humorn och musikglädjen i allt de fått vara med om.

                      Bild: "The Real Group."


Vi fick höra många väl valda smakprov! Det var bl a  Alice Babs, Michael Jackson och Mozart, samt naturligtvis extranummer med väldiga applåder och blomster till sist.

                      Bild: Emma Nilsdotter.

På vägen från kyrkan stötte vi på Emma Nilsdotter på nära håll. Det var väldigt roligt och oväntat, att få anledning att hälsa på varandra igen efter många år, som vi sa till varandra.

Sist vi träffades var då hon, som god vän sjöng på bröllopet för Tobias och Eva-Karin.

Så fick vi ta en fin bild på Emma och önska henne och "The Real Group" fortsatt lycka till -

och ta oss hemåt efter en fantastiskt fin kväll ...

Fjärilsväder

Idag är det ett riktigt omslag på vädret, blåsigt och kyligt; Men i helgen var det rena sommaren och vi blev glada över att få besök ...

Rut började med att besöka parfymfabriken nere på stranden, som hon och kusinerna startade i påskas.

- I morgon är det tisdag! Då är mormorsparfymen klar, sa Rut till mig.

Morfar satt emellanåt i strandlinjen och övervakade sandbyggena med Rut och Knut.

                                  Bild: Vilken lycka!

På söndagen sprang Rut omkring och jublade över av alla fjärilar, som flög omkring bland blommorna. Det var mängder av citronfjärilar och många andra varianter av flygfän.

- De vita är tjejer, de gula är killar. Det har mamma sagt! Jag såg en annan!

Det var en, som hade brunt utanför, blått i en ring, vitt inuti ringen - svart kant, spräckligt vitt, som man nästan inte såg, förklarade hon vidare.

- Det var nog ett påfågelöga, sa jag.

- Det var en som hade en gul kant. En var vit. Hur ser nattfjärilarna ut? Hur ser dagfjärilarna ut?
Finns det en håv någonstans?

Det var somriga dagar - och ett underbart fjärilsväder ...

Passa på ...

I fredags passade jag på att olja in trädgårdsmöbeln. Det kändes, som om jag räddande den ett tag till.

Idag är det fortfarande torkväder och bedövande vackert, men jag får be Åke om hjälp igen!

Är det något, som jag har svårt för så är det plåtburkar, som jag inte får av locket på.

Samtidigt vill jag lyssna på fågelsången och måsarnas hallåande borta vid mås-stenen -

och beundra magnolian, som börjat slå ut.

                      Bild: Magnolia.


Igår stannade en äldre man på cykel till uppe vid vägen. Han promenerade ner till mig och pekade på magnoliaträdet och undrade vad det var för något, som var så vackert.

- Var kan man köpa sådana? undrade han.

Så stod vi där en stund och pratade och hänfördes över det vita, bedårande trädet, innan han cyklade vidare, sakta, sakta.

Imorgon skall det visst bli regn ...

Schema för alla

Ute skiner solen och Åke är på vedbacken. Jag har stängt in robotdammsugaren i vårt sovrum. Det är ju fredag igen!

Jag städar lite här och var ...

Längst nere i huset var det skola häromdagen. Jag hörde på håll att barnbarnen var flitiga. Idag hittade jag deras schema, som de följde noga.

Det var inga långa lektioner, men effektiva!

                                  Bild: Schemat ovan vore väl något för alla att ta efter?

Min variant får bli:

Först läsa lite nyheter, sedan betala räkningar!

Bowling får bytas ut mot dammsugning och allmänt plock!

Rita får utbytas mot att skriva en inköpslista till ICA!

Filmer finns det alltid på Facebook i korta upplagor!

Läsa igen! Alltid finns det något att kolla med Google!

Inne! Sätta på maten!

Gå ut och hälsa på Åke på vedbacken tills maten är klar ...

Trevlig helg alla!

Kalasmat

I påskas passade vi på att fira Elias, som fyllt 13 år och Theresia 30 år. Vädret var på sitt allra bästa humör!

Jag sa till barnbarnen:

- Den här påsken får ni komma ihåg tills ni blir gamla. Den kommer att gå till historien, ser ni. Det var år 2014 och det var rena sommaren.

De tittade fundersamt på mig.

                      Bild: Här firar vi Elias 


Det skulle aldrig fungera med stora kalas om inte alla turades om med ett och annat.

Ibland var det jag som stod i köket och ordnade med maten, medan några andra ordnade med salladen och dukningen ute i det fria eller ute på altanen;

Och stora insatser, då de små sprang iväg med något i händerna ...

                      Bild: Grillpremiär på Påskdagen.


Det blev en hel del mat över, som jag inte upptäckte förrän alla gäster åkt hemåt;

Det blir något för Åke och mig att smaka på!

 Kära hjärtanes!

Påskens kalla fakta

Vilken solig påskhelg vi haft med familjen och några till ...

På förmiddagen åkte de sista gästerna hemåt.

Konrad tog farväl av roddbåten, som han åkt i några gånger. Han lyfte av årorna, kollade dem och satte dit dem igen. Han avslutade med att sopa lite.

Innan vi gick därifrån undrade han om inte båten borde dras längre upp på stranden.

- Mormor! Hjälp mig att dra!

                      Bild: Konrad.

På påskaftonen var det några av våra barnbarn, som ville bada i sjön. Det var rena sommaren, tyckte de.

Rut stoppade i de bara fötterna först i vattnet och ropade så att alla kunde höra uppe på land:

- Det är iskallt!

- Det var "kalla fakta" sa hennes far och skrattade.

Kerstin blev inte avskräckt för det, utan tog av sig strumporna hon med.

Jag hann ta en bild innan hon snabbt sprang upp på land igen.

                                  Bild: Kerstin badar fötterna.

- Det dröjer nog tills ni kan bada i sjön, sa jag och kände mig, som de där vuxna från förr.

Det fick duga med några båtturer på sjön istället, då barnen tränade på att ro med varsin åra till exempel.

Ibland gick det bara runt, runt, men det var ju en rolig upplevelse det med, kunde vi som satt på land både höra och se ...

Gamla seder och nya

Påskvecka!

I måndags var det blåmåndagen eller bullmåndagen; Det finns flera namn har jag hört.

Jag kallade måndagen blå och letade efter allt som var blått med blicken. Jag såg blå blommor, blå sjöar och en blå himmel ...

                      Bild: Scillan med vedboden i bakgrunden.

Igår var det vita tisdagen.

Vad kunde passa bättre en sådan dag än att ta en vända bland vitsipporna utanför vårt hus?

                       Bild: Vitsipporna med gäststugan i bakgrunden.

Idag är det dymmelonsdagen. Förr i tiden byttes kyrkklockornas metallkläpp ut mot en i trä, för att få en dovare klang; En påminnelse om påskens allvar!

Jag väljer att gestalta den här dagen med de ljuslila, böjda julrosorna, som står i fjolårsgräset. Säkert känner de att jultiden är slut för längesedan och att det snart är påsk.

                       Bild: Julrosen.


På förmiddagen tog jag en vända till affären och handlade och jag blev glad över att hitta två färska ananas, som jag lade i vagnen bland allt det andra. Jag kunde inte göra annat!

- Snart är det annandagen! Då passar det bra med ananas! sa lilla Rut häromdagen till mor Theresia.

Jag berättade det för den rara tjejen i kassan, då jag lade upp ananasfrukterna framför henne. 

- Så fyndigt! Det skall jag införa hemma med! sa hon.

- Jag med! Ananas skall jag köpa till annandagen! sa en kund i kön och lyste upp.

En ny sed måhända - tack vare lilla Rut ...

Stilla veckan

I söndags var det Palmsöndag och "Andreaskören" sjöng i Krylbo kyrka.

                      Bild: I Krylbo kyrka.

En stund senare åkte jag och Åke till hans bror Olle med familj, där vi fick umgås med dem några timmar. Det var trevligt att få träffas. Det blir alltför sällan!

                                   Bild: Här kommer virke - mitt i alltihopa!

Igår morse åkte jag och Åke vidare för att vara med på min moster Veras begravningsgudstjänst i Västerportskyrkan i Kalmar. Vi fick sammanstråla med hennes familj, övriga nära och kära och några av Veras vänner.

Det var en fin, ljus högtid blandad med tårar, ändå med stor tacksamhet till Vera och den generation, som avslutades i och med henne;

- Alla borde ha en moster Vera, sa min bror Kjell på den tid som hon fortfarande levde.

- Ja, verkligen! svarade jag den gången.

                                   Bild: Moster Vera med vår lilla Theresia. 1984.


En dag för inte så länge sedan satt Veras yngsta dotter och sjöng för henne på äldreboendet då en sköterska kom in i rummet:

- Åh, är det konsert här inne? Så trevligt för dig Vera!

- Jaa. Har du löst någon biljett? undrade Vera.

- Nja, jag plankade, svarade sköterskan.

Jag kan tro att de fick en trevlig stund alla tre.


Så fint att moster Vera fick vara som hon alltid varit, ända in i det sista, tänker jag ...

Kära lilla moster Vera!

Veckans projekt

Fredag igen! Det är dags att avsluta veckans projekt med att sy upp den sista gardinluften ...

Igår var det dags att ta hand om de söta tomatplantorna. Jag kan aldrig nog förundras över att de små, små fröerna kan bli något över huvud taget.

De fick lite mer jord och en liten kruka att stå i!

Jag får väl dela med mig när plantorna växt till sig!

Så har några potatisar placerats i äggkartonger; Några potatisar att ta upp med barnbarnen i sommar drömmer jag om.

Jag frågade Konrad i morse i telefonen om han tyckte att det var en bra idé! Jag hörde att han blev riktigt glad:

- Jaa! Jaa!

Trevlig helg!

Glassdag

Idag skiner solen och Åke håller på att byta däck på bilen ...

Det kommer säkert att bli en riktigt fin vårdag och "glassdag!"


Jag hörde häromdagen att Rut och hennes kompis J. hade fått glass, som de satt och rörde om i tallrikarna. De resonerade om hur mycket de skulle fortsätta att röra om i glassen.

- Man kan inte röra för mycket. Då tror glassen att man inte vill äta den sa Rut.

- Men glassen kan väl inte tro. den lever ju inte! sa J.

*

En annan dag var det dags för Rut att besöka tandläkaren.

Theresia hämtade hem henne tidigt på förskolan och sedan borstade de tänderna på toaletten hos tandläkaren.

Rut hade längtat mycket efter att få komma till tandläkaren och tyckte att allt var spännande och högtidligt. När hon förstod att det var den egna tandkrämen och tandborsten, som Theresia tagit med sig till henne, blev hon väldigt glad och kände sig tydligt älskad. Hon utbrast:

- Mamma! Du vet inte vad det här betyder för mig!

Och så gav hon sin mor en kram.

                                     Bild: Rut med lille Knut.


På den tiden som Theresia var ungefär i samma ålder som Rut, inemot 6 år, sa hon glädjestrålande en dag:

- Tänk att jag lärt mig att knyta rosetter!

Och för att återgå till glassen i början! 

Om jag känner vår kära Theresia rätt så hade hon valt glassen med omsorg eller tillverkat glassen själv.

Jag skall nog överraska Åke med något gräddaktigt till kaffet ...

Svåra frågor

Igår regnade det!

- Det passar bra att vara inne och fålla upp gardinerna till vardagsrummet, tänkte jag;

Men sedan var jag på "Öppet Hus" en stund och då jag kom hem var det strömavbrott i huset. Så lite man kan göra utan elström!

Idag skall jag väl ta itu med gardinerna iallafall. Det är roligt att byta gardiner!

                                  Bild: De nya gardinerna.


På tal om att byta ...

Vår Johanna som just fyllt fyra år, gillade att byta kläder, gärna många gånger samma dag. Jag tyckte det kunde vara nog ibland!

Hon tittade på mig och sa med mild röst och huvudet på sned:

- Hur många dar måste jag ha dom här kläderna?

                                  Bild: Johanna. 4 år. 1985.


En dag ville Johanna bli kammad och sa:

- Jag vill ha som Erika! Är jag som Erika nu? (En kompis till storasyster Kristina).


En annan dag sa hon till mig:

- Jag vill köra flygmaskin, när jag blir stor! Du får skriva upp det - så att jag kommer ihåg det.

- Ja, det skall jag göra, sa jag och kramade om henne.

                                  Bild: Konrad. Jan. 2014.


 Nu är Konrad i samma ålder, som Johanna var då och han undrar över det mesta har jag hört:
                                  
- Vad är mikrovågor?

- Varför ser det rött ut, när man blundar och vänder sig mot solen?

- Varför kommer bubblorna ur kolsyremaskinen, men inte vattnet?

Oj, oj, oj!

                                                           Nu undrar jag om gardinerna väntar ...

Indrakvartetten och Vera

Idag regnar det ...

I lördags var det en solig, vacker vårdag. På eftermiddagen åkte Åke och jag till Åsgarns Bygdegård för att lyssna på  en av Sveriges förnämsta stråkkvartetter "Indrakvartetten."

Jag tog upp min mobil för att stänga av ljudet, kastade ett öga på meddelandena först och möttes av orden:

- Så har min kära mormor somnat in!

- Min lilla moster! skrev jag och stängde av mobilen.

Det var inte underligt att jag därmed tänkte på moster Vera och på mor Rut och den generationen. Vera var den sista länken i min släkt till den levande kontakten med dem. Det kändes med ens så tomt!

                      Bild: Hanna Göran, violin - Karolina Weber Ekdahl, violin, Ann-Christin Ward, viola                                   och Isabell Blommé, cello.


Några minuter senare kom "Indrakvartettens" medlemmar in och slog sig ned med sina fina instrument. Det första stycket som spelades var "Da pacem Domine" av A. Pärt;

Allvarsamt och det mest lämpliga för stunden!

                      Bild: Karolina Weber Ekdahl,


Stycke två var J. Haydns op 33 Nr 2. Vi fick höra att stråkkvartetten brukade kallas "Glädjen" eller "Joke."

- Det kunde inte vara lämpligare, tänkte jag.

Moster Vera och hela syskonskaran, som jag minns dem, hade nära till skratt och små skämtsamheter ända in i ålderdomen.


Med fortsatt fingertoppskänsla och inlevelse förmedlade "Indrakvartetten" även stråkkvartett nr, 7 op 108 av D. Sjostakovitj.

Där fanns en annan dimension av hur tungt livet kan vara i ett land som det forna Sovjet; Och som det kan vara lite varstans.

                      Bild: Mor Rut längst t.v och min bror Kjell till höger. 
                               Vera och kusinerna i Dals-Långed. 1961.


Jag minns gärna min moster Vera, som en trygg person genom livet.

Mor Rut berättade ibland så här:

- Vera var liten och var ute i snön och lekte. Vi andra hade gått in, men Vera ville vara kvar där ute. Mörkret föll, men Vera stannade kvar ett bra tag till.

- Var du inte rädd för mörkret? frågade vi, då Vera kom in igen.

- Nej, det stod en ängel vid husknuten och tittade på mig, svarade hon.

Sådan var moster Vera hela livet tror jag ...

Den 4 april

I morse var storkrakarna i farten, för några dagar sedan var småskrakarna ute och fiskade. Tänk att få vara nära naturen så här års, men jag säger ändå, som vännen Barbro:

- Fredag igen! Tiden går så fort! Veckan består bara av måndag och fredag nuförtiden.

- Ja! Och möjligen en halv onsdag, svarade jag.

Så drog vi en mängd exempel på hur långsamma vi blivit och småskrattade och sa:

- Men så bra ändå!

                     Bild: Åkes aprilbild. Rossen.


Det var den 4 april för 12 år sedan och Åke och jag bodde i Lindesberg. Påsken var över, men Kristina och hennes små pojkar Emanuel och Elias och några till var kvar hos oss.

                                   Bild: Elias.


På torsdagseftermiddagen bjöd mor och far på kaffe. Solen sken in genom köksfönstret och vi hade så där hemtrevligt, som det alltid var hos dem.

Det var då telefonen ringde och jag svarade. Snart kunde jag meddela till de övriga att Tobias och Eva-Karin hade blivit föräldrar till lilla Ellen;

Och Åke och jag hade därmed blivit farfar och farmor. Så nymodigt det kändes!

                                     Bild: Jag och Åke och lilla Ellen.


Några dagar senare fick vi träffa lilla Ellen för första gången. Hon sov mest, men vi hann se hennes blå blick!

- Vet du om Ellen, att du är mitt barnbarn? sa jag till Ellen då hon var några år gammal.

- Mamma, jag är väl inget barnbarn? sa hon till sin mor.

Det tog lång stund innan Ellen förstod släktskapet mellan oss - och att det var ok att vara ett barnbarn.

                      Bild: Tord och Åke.

Idag kom Åkes bror Tord cyklande till oss. Vi bjöd på kaffe ute i solen och pratade förstås om Ellens födelsedag.

En vinter, tror det var vintern 2006, föll ett av Martas träd ner över tomten här i Horndal. Det var en stor, vacker coloradogran!

Ellen kom på besök och fick se det mäktiga trädet ligga där på marken. Vi vuxna sa till varandra, att det varit stormen och den hårda vintern, som fällt granen till marken.

- Det är inte säkert, sa Ellen. Det kan ha varit en bäver som varit här!

- Lilla gumman, så förnumstigt, tänkte jag.

- Tänk så åren går sa jag till Åke och Tord.

- Ja! Det är bara måndag och lördag nuförtiden, sa Tord ...

Trevlig helg alla!

Dessa fönster

Då solen lyser och alla fönstren ser dammiga ut, då är det vår!

Igår kväll började jag putsa altanfönstren. Det är rätt roligt nuförtiden eftersom vi har bytt ut många fönster till mer lättskötta ...

                      Bild: Emanuel och Elias på besök i Horndal. 2003.


Den första lägenheten Åke och jag bodde i tillsamman låg på Åsgatan 12 i Avesta. Det var en fin lägenhet, som vi var glada över;

Men en dag skulle vi putsa fönster.

Det stora, tunga fönstret fälldes ut i vardagsrummet och öppnades sedan som en bok. Jag sträckte mig ut över glasrutan och tvättade med en trasa, som luddade, minns jag.

Åke höll i den andra fönsterrutan rakt upp, medan jag försökte att få första rutan blank och ren.

Ingen av oss var vana vid sådana "dumma" fönster. Varje gång, som vi trodde att det var klart, så började vatten från ingenstans att rinna ner mellan rutorna.


Det var en av de första kriserna, som vi genomlevde tillsammans! Jag fick tårar i ögonen och höll på att ge upp. Åke vågade knappt titta på mig.

Han gick ut i köket en stund och kom tillbaka med ett ihopvikt papper, som han gav till mig.

I det fick jag läsa och förstå, att jag var världens duktigaste fönsterputsare - eller hur det nu var.

Jag blev iallafall lugn och tillsammans bestämde vi oss för att fönstret var rent och att resultatet fick duga - och jag var glad över att Åke visat sådan diplomatisk talang!

                       Bild: Kristina. 1979.


Åren gick och vår Kristina var 8 år och hade många funderingar. En dag sa hon:

- Alla killar är dumma! Det kommer att bli svårt att hitta en kille att gifta sig med!

- Ja, man kan inte ta den förste bäste, sa jag.

- Nej, det är nog som att leta efter katten Lotta, sa hon fundersamt.


Ja, kära lilla du vilka djupa tankar du hade, redan på den tiden ...

PS. Katten Lotta skrev jag om igår!

Ja, ja, ja ...

Lite kyligt, men solen tittar fram ...

På nyårshelgen 1978 - 1979 hade vi besök av Åkes föräldrar och katten Lotta i Kungsängen. Kristina skulle fylla 9 år och Daniel 6 år och Tobias var nyss fyllda tre år. De hade väldigt roligt med katten.

Barnen kastade papperstussar, som katten jagade och de klappade henne, så fort de kom åt - men på nyårsdagen var katten spårlöst försvunnen.

Vi letade i lägenheten - och utanför huset, men vi såg inga kattspår i nysnön;

Och vi var uppe hos familjen Karlsson, som bodde på övervåningen och undrade:

- Kan er jakthund hjälpa oss att leta reda på katten?

Hunden nosade överallt i vår lägenhet och i trapporna utanför, men den gav inga signaler.

                      Bild: Björnbärsstigen 12. Kungsängen.


Det slutade med att Marta och Rune till sist fick åka hem till Horndal utan katten Lotta. Det var för sorgligt!

På kvällen satt hela familjen en aning molokna och tittade på TV:n, då plötsligt Lottas svarta huvud stack upp bakom böckerna i bokhyllan. Då hade hon sovit färdigt - och hon hoppade ner på golvet och sträckte på sig. (Lotta fick vara kvar hos oss hela veckan, tills Rune hämtade hem henne)

En stund senare satt familjen och åt risgrynsgröt, som blivit över från nyårsaftonen. Tobias fick mandeln!

- Du får önska dig något, sa vi.

- Önska dig en lillasyster, sa Kristina. Daniel nickade!

- Nej, jag önskar en mandel till, sa Tobias. Och det fick han!

 

                      Bild: Tobias och Johanna. 1980.

Det är härligt att dra sig till minnes! I november 1980 fick barnen en lillasyster, Johanna;

Och idag är det 30 år sedan lillasyster nummer två kom till världen.

                      Bild: Åke, Kristina, Tobias, Theresia, Daniel, Johanna och jag. Lindesberg. 1984.


Åke och jag ringde till Theresia och gratulerade i morse. Hon berättade att familjen kommit in på morgonen och sjungit "Ja må hon leva" för henne.

- Ja, ja, ja! ropade lille Knut för full hals ...


Så mysigt!

Hjulet i Horndal

Idag är det råkallt ute och vinden blåser från norr ...

Det blir inte bättre av att höra från säker källa, att Horndals sevärdhet och landmärke "Hjulet" skall flyttas till museet i Morgårdshammar, där hjulet tydligen tillverkades en gång i tiden!

                      Bild: Hjulet!

Hjulet, ett 70 ton tungt svänghjul från bruket, placerades i korsningen vid Stora vägen - Allévägen - Åsvägen år 2008.

Med tiden har det blivit en oas kring "Hjulet" med bänkar, träd, 3100 perenner, 20000 lökar.

Större delen av året har vi som färdats förbi kunnat njuta av prakten!

Ibland har det varit musik och tillställningar i parken;

                                   Bild: 2013.

Och turister har stannat till och gått omkring och tittat.

Inte är det en tröst att Avestas "rondellprydnad" vid Outokumpu skall flyttas hit till Horndal, som någon slags ersättning!

Nu undrar jag vad vi kan sätta emot ...