Adventstid

Åh! Det är ett riktigt blåsväder ute idag, men nu är det första adventsljuset tänt iallafall. I år är de röda ...

Man får vara glad för vartenda litet ljus och solglimt så här års.

Igår bjöds det på en kort, intensiv regnskur med en regnbåge, som landade i sjön;

Men nu sänker sig mörkret snart över alltihopa igen.

Så väl att vi kan göra något åt saken -

och att vi har elström.

På tal om elström, så har vi klarat oss bra från elavbrott på sista tiden. Hoppas att det gäller även idag, då "Vi-kören" skall sjunga adventssånger i kyrkan.



Ikväll skall vi väl titta på någon repris på TV, tänker jag. Jag hoppas att vi slipper att bedrövade säga som Theresia 8 år sa (1992) då det varit strömavbrott en god stund.

- Tänk om jag inte får se på TV förrän jag är 80 år ...

En gran

Den här hösten har det hänt mycket med skogen ovanför oss och lite varstans ...

Numera kan man se morgonsolen, som lyste röd häromdagen.

Dessutom letar sig solen ner till vår tomt, som så här års brukar ligga i skugga mest.

För en vecka sedan var det en strålande, vacker vinterlördag. Det var nästan overkligt vackert!

Boken bakom gäststugan lyste som nyputsad koppar i solens glans.

Träden var garnerade med fluffig snö och magnoliaträdet såg ut, som om det stod i full blom.

Den högsta granen vid stora vägen blev förevigad på bild, liksom de bruna pepparkakslöven i eken.

Ett par dagar senare sågades granen äntligen ned. Den kunde ju inte få dra iväg uppåt, hur långt som helst, har vi tyckt.

Åke erbjöd kommunen att få ta granen innan första advent - och det nappade de på.

Nu står julgranen prydd med ljusslingor vid Hjulet i Horndal.

Det kunde väl inte vår gran tycka illa vara, att få en sådan upplevelse på ålderns höst ...

På tal om mat

Snön ligger fortfarande kvar i stora drivor.

Det känns som det är dagarna före jul. Jag har god lust att hänga upp julgardinerna och adventsstjärnorna och byta till de röda påslakanen ...

Men fåglarna tänker mest på maten!

Idag är det minst 7 olika fågelarter vid våra fröautomater och det var t.o.m domherrar därute i snön.
Så härligt att få se!

                                         Bild: Knut och Rut.

På tal om mat, så tog äggen slut då våra barnbarn med familjer var här.
Rut blev väldigt besviken över att hon inte fick någon pannkaka, som de andra fick.

Vad gör man? tänkte jag bekymrat, men sa efter en stund.

- Skall vi försöka att steka plättar på äggvitor? (De fanns kvar efter Åkes majonnästillverkning).

Hon nickade och hjälpte mig att få ihop en smet, som bara fastnade i stekpannan. Plättarna blev ändå godkända. Tack och lov!

Rut lade kinden mot mitt förkläde och sa:

- Mormor, du har bara varit arg på mig en gång. Du är snäll mormor! Man kan vara arg ibland, men ändå tycka om varandra.

Åh, lilla Rut!

                                           Bild: Jag och min bror Kjell. 1951.

Jag tänkte på min mormor, som jag minns från ungefär samma ålder, som Rut är i nu.

Mormor skalade ett ägg åt mig. Hon synade ägget noga och petade bort vartenda litet skal. Så omtänksam, hon var.

Lilla mormor! Den synen glömmer jag aldrig!

Men nu får jag väl fortsätta med städningen och middagsmaten, innan mörkret faller på ...

Den första snön

I måndags var jag i Hedemora och det var en vacker höstdag. Dagen efteråt började det snöa ...

                                            Bild: En gammal ek i Hedemora.

Det kändes som rena julaftonen.

En dag hörde jag av barnbarnet Ellen:

- Kerstin längtar till jul så hon hoppade (i almanackan) till december.

                                              Bild: Nils och Konrad.

Jag kan verkligen förstå Kerstin. Man väntade och väntade på julen i all oändlighet, då man var liten.

Nuförtiden går tiden däremot för fort. Man borde lägga till en extra månad emellanåt, tänker jag.

Igår kom våra efterlängtade höstlovsfirare till oss. Det var ju trevligt att kunna bjuda på lite snö att åka i.

Rödblommiga och fina var de sedan, då de kom in igen.

Vad kunde då kännas bättre än att tända ljus i skymningen? och därtill få smaka på äppelpajen, som Johanna ordnat med.

Så rofyllt ...