Den allra första julgranen, som Åke och jag satte in i vårt hem var mycket speciell. Vi bodde i Avesta och det var en stor upplevelse att skaffa en gran på stan och sedan bära hem den.
- Vi hade levande ljus och granen satte massor med gröna, fina skott. Och den fick vara kvar länge! brukar vi påminna varandra.
Det var viktigt med en julgran på julen, men ett år då vi bodde i Kungsängen var granarna slut då Åke och barnen kom ner till platsen där granarna brukade säljas.
- Tyvärr! sa mannen som stod där. Granarna är slut.
Vilket elände! Åke och barnen ville inte gå hem utan en julgran.
- Det ligger en gran kastad bakom baracken. Om ni vill, så kan ni ta den. Det är ingen, som velat ha den!
Den granen var krokig, men Åke och barnen tog hem den till oss - och med julprydnader och ljus, så blev granen riktigt vacker.
- Och den julgranen satte massor med gröna skott! Den visade sin tacksamhet, brukar vi säga.
Senare års granar är ofta av plast och ljusen sitter på el-slingor - och grandoften och skotten uteblir,
men vad går egentligen upp emot att få sjunga för barnbarnet Konrad som fyllde 4 år på juldagen.
- Jag kommer till er i Horndal, då jag fyller 6 år, sa han med ett stort leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar