Sockerskålen

Nu ligger den försenade julsnön vit utanför huset och det ser ut att lysa upp ...

Vi är numera måttliga med julklappar till oss vuxna, men ibland får Åke och jag oväntade paket från något av barnbarnen. I julas fick vi en svarvad pappershållare och ett fint egenhändigt stöpt ljus av Ellen.

- Har du tänt ljuset från förra julen nu? frågade hon.

- Nej, svarade jag, dina ljus är så vackra. Jag vill spara dem!

- Men, fotografera ljusen först. Då har du ljusen kvar på bild i alla fall. Så gör mormor och morfar ...

                                  Bild: Farmors sockerskål.


Vissa presenter är det något alldeles speciellt med!

En julhelg på 1950-talet kom farmor och farfar på besök till oss. Något av det första, som farmor gjorde var att ställa en plåtburk på bordet, som hon sedan med stor försiktighet packade upp. Inne i burken och i det mjuka pappret låg farmors gamla sockerskål inlindad. Den hade jag alltid beundrat - och hon sa till mig:

- Den här skall du få.

Den var (och är) av ömtåligt "julkuleglas" och det kändes, som ett stort förtroende att få överta den.

Jag glömmer aldrig hur överraskad jag blev, då farmor räckte över sockerskålen till mig. Visserligen har säkert aldrig sockerskålen använts till socker, men ändå.

Den presenten var det så mycket farmor Lydia i. Hon som alltid var så givmild mot mig och alla.

Det är svårt att ersätta den känslan med en bild, tänker jag ...