Anläggningar

Igår kändes det verkligen som om sommaren kommit av sig rejält - och i morse var det bara 8 grader, men nu tittar solen fram igen och jag har tagit på mig sommarklänningen ...

- Man får väl göra vad man kan för att få lite sommar, sa vi till varandra på Växthuset i Horndal.

Idag ser jag fram emot att arrangera mina nya pelargoner tillsammans med tobaksplantorna i en stor kruka - och plantera om paprikaplantan.

I förra veckan kom Rut glatt springande ner på tomten för att se om potatisen var klar, men fick höra av mig att potatisblommorna måste komma innan dess.

- Sedan får vi titta, sa jag

                                   Bild: Ruts och Konrads potatisland.


I söndags hörde jag att Ellen ropade till några av sina kusiner då de var på väg hemåt:

- Vi får fortsätta, då vi kommer tillbaka nästa gång.

Jag undrade förstås vad det var de lekt med, innan jag upptäckte den fina salongen bakom vedboden.

- Åh, så härligt det såg ut! sa jag till Åke. Visste du om det?

- Javisst, svarade han. Ellen sa nämligen innan de åkte:

- Du! Jag vill att du skall se en sak.

- Underförstått; Skydda anläggningen! fortsatte han med ett leende.

         

                      Bild: Kristina, Daniel och Tobias. 1981.      


Lyckokänslan vällde över mig av alla minnen från min egen barndomstid hos mina mor- och farföräldrar -  till de där åren då våra egna barn var små och byggde kojor med filtar och så.


Jag undrar om de stora barnen kommer ihåg den där veckan som de var hos farmor och farfar alldeles själva;

Och farfar Rune höll med brädor och spik ...

En kort dag

I morse passade jag på att baka matbröd av mandelmjöl, ägg och creme fraiche -

                      Bild: Jasminen blommar för fullt. 

Åke var nere på stranden och gjorde sina insatser med nya bryggan -

fiskmåsen satte sig på en stolpe och verkade tro att bryggan var till för den och ungarna att vara på -

och jag tog en promenad efter vägen och tyckte det var lustigt att pinnarna, som blivit kvar efter vintern hade fått gröna skott -


ringde ett par samtal i mobilen, men knotten och regnet jagade snart in mig ...

En kort dag blev det, tänkte jag -

och i samma stund som jag stängde av datorn överraskade solen oss igen ...

På den inglasade altanen

Nordliga vindar idag med, men solen skiner och jasminen doftar och rosenkragen förnöjer ...

                      Bild: Rosenkragen.


I midsommarhelgen träffades större delen av vår familj hos oss. Det blev både spring och skratt, framför allt för de två minsta barnen.

Knut och Sofia insåg snart, att de var jämnstora och hade väldigt mycket gemensamt.

                      Bild: Knut och Sofia.

De sprang fram och tillbaka på altanen (på bilden ovan) och kvittrade i riktigt höga tonarter.
- Hi, hii ...

Som väl var fanns det alltid någon, som övervakade de små; Som till exempel då Knut kärvänligt puffade till Sofia, som strax började gråta.

Storasyster Rut, sa då uppfordrande till lillebror Knut:

- Nu får du säga förlåt.

Knut svarade med att klappa Sofia mjukt på kinden; Och lugnet och glädjen återvände.

                      Bild: Knut och Sofia.

Igår dammsög jag golven på den inglasade altanen och kände sådan glädje över den stora altanen, som passar så bra till både lek- och matrum - i nästan alla väder;

Men nu inser jag att det är dags att gå ut i trädgården innan regnet kommer ...

En tradition

Det är så mycket som skall stämma om det skall bli en lyckad julafton - eller midsommarafton.

- Vem skall klä julgranen - midsommarstången?

I år var det våra barnbarn, som tog initiativet, plockade blommor och klarade av att förankra stolpen till majstången ordentligt i marken.

                      Bild: Sax och mattvarp var bra att ha.

De större barnen satte ihop majstången och de mindre barnen sprang runt och plockade blommor och kvistar.

                                   Bild: Toppen!

Då allt var pyntat och klart blev det dans runt majstången, men vi vuxna hann inte med. Vi höll på med matbestyren.

Inte förrän på midsommardagen kom vi loss, så att även vi vuxna fick sjunga och dansa runt och hålla liv i traditionerna. 

Små grodorna! Björnen sover. Räven raskar över ängen. Jungfru jungfru skär ... Och raketen! Lika roligt varje år.

Kyligt var det, men solen tittade fram lite då och då; Och vinden blåste bort alla insekter!

- Men jag har iallafall fått ett myggbett, sa Kerstin och såg nöjd ut.

                                   Bild: Ruts bukett.

Härliga dagar var det - bada får vi förhoppningsfullt göra längre fram i sommar.

- Farväl! sa Rut igår och räckte i flygande fart fram en blombukett, samtidigt som hon lovade att snart komma tillbaka igen ...

Midsommarvecka

Igår var det "De vilda blommornas dag" och jag kände mig glad över att vi kan härbärgera prästkragar, mormors glasögon, förgätmigej och styvmorsviol i vår trädgård ...

                      Bild: Styvmorsviol.

                       

Bilvägarna kantas annars mest av lupiner i allsköns färger. Man kan inte annat än säga att det är vackert, även om det är ett "modernt" ogräs.

Häromdagen hänfördes jag av vyn nedan, då jag var på väg hemåt från affären.

                     Bild: Båthamnen i Rossen.

Och vid vår trappa stod lupinerna i led och hälsade välkommen!

Till midsommaren passar det iallafall bra med lupiner. Det går fort att klä midsommarstången med dem.

                                  Bild: Midsommaren 2005.

Vi som så ofta önskar att allt skall gå fort och enkelt - och saknar tålamod.

Och jag säger:

- Tänk om man jag kunde uträtta ett och annat i köket innan midsommarhelgen. Baka matbröd och tårtbottnar ...

Det första är att väl att stänga av datorn ett tag?

Må så gott alla!

Att ta det lugnt

På morgonen brukar jag ta det lugnt! Jag går ut på altanen och tittar ut över sjön och sveper med ögonen över omgivningarna. Alltid ser man något av intresse!

I morse passerade en storlom med sina ungar nära stranden - och på land i gräset tultade två små fiskmåsungar. Så härligt! Jag uppmärksammade Åke på var de fanns, eftersom han skulle klippa gräset.

                      Bild: Vita blommor! Hagtorn.

I förrgår försvann en tobaksblomma från altanen. Igår hittade jag den nedanför huset, turligt nog oskadd - och insåg att den flugit ut av den hårda vinden -

men nu står den åter på plats och väntar på att bli omplanterad. Jag tycker så mycket om den djupröda färgen!

Tomatplantorna har fått flytta ner i större krukor och jag känner mig så nöjd med det, samtidigt som jag hittade en hink med "skräp."



- Först tar man en tjock pinne, lite gräs och lite grönt och vita blommor som mosas med vatten.

Är du svag? Det här hjälper mot allt! Man mår bra som en prins! sa lilla Rut då hon var här sist -

och hon räckte sedan fram hinken med mosade blad och blommor i botten, för oss alla att styrka oss med.

Och jag ler gott vid blotta tanken och låter medicinen vara kvar ett tag till och går ut i solen en stund ...

Efter åskvädret

Jag vet inte hur många gånger per dag, som vi tittat upp emot den höga tallen och undrat hur det står till  med fiskmåsarna däruppe. Vi har inte sett så mycket av dem på sistone.

- De kan väl inte ligga på ägg hur länge som helst? har Åke och jag sagt till varandra.

Men igår efter åskvädret hördes ett skriande, som en slags missnöjesyttring däruppe i tallen.

På kvällen var det lugnt igen och sjön låg som en spegel.

I morse sken solen igen och jag såg att den röda vallmon nere i backen hade slagit ut. Jag var tvungen att gå dit och titta närmare på dem.

                      Bild: Dubbel vallmo. Papaver orientale, kallar jag den.


Jag tog med mig kameran och höll på att snubbla över en dunboll i gräset, som blev lika överraskad som jag. Fiskmåsungen var säkert alldeles nykläckt!

                      Bild: Fiskmåsunge.

Då hade den klarat sin första tur ned på backen. Fantastiskt!


Och nu måste jag säga till Åke, som kommer hem om en stund:

-  Vet du vad? Jag har sett den första fiskmåsungen i gräset.

Nu får du vara försiktig då du klipper gräset! Det kommer säkert fler dunbollar nedramlande från skyn.

Det är allt ett riktigt äventyr att bo så här, tänker jag ...

Helgdagar i juni

- Man behöver inte åka långt över Dalälven förrän man upplever, att det är något särskilt med Dalarnas natur och traditioner, säger jag som har bott i andra landskap tidigare ...

På nationaldagen var Åke och jag i Bruksparken och fick bl. a lyssna på "Jubilatekören" och beskåda de vackra folkdräkterna, som många tagit på dagen till ära. 

                      Bild: "Jubilatekören."

Om man sedan, som vi gjorde igår, åker över Dalälven söderut kommer man strax till de stora åkerfälten i Uppland - med en annan jordmån och natur och historia;

Åtminstone kände jag det så då vi kom till Litslena kyrka (troligen från 1100-talet) för att vara med på Emanuels konfirmationshögtid där. 

                                   Bild: Utanför kyrkans entré står en "uråldrig" ask.

Konfirmationstraditionerna förändras en hel del genom åren. De blivande konfirmanderna gick in i kyrkan i procession -

och det var allvar -

                      Bild: Emanuel längst bak till höger.

sång, musik och glädje.

                                  Bild: Prästen Jakob Bäcklund.


Och solen sken in genom kyrkfönstren - och det var som det borde en somrig, vacker Pingstdag.

Jag kände det som om jag fått uppleva en fläkt från historien in i vår moderna tid, på ett oförglömligt vis.

Mycket berodde förstås på att det var ett av våra barnbarn som var med som konfirmand - och att vi fick vara med tillsammans med övriga nära och kära, tänker jag och känner sådan värme i mina tankar ...

Ett gyllene kors

Idag skiner solen och det är fest och vår svenska fana vajar över stad och land  - och jag blir påmind ...


Det var på hösten 1939 och mor Rut tittade upp emot den mörka kvällshimlen och den gula månen. Hon blev stående en lång stund och gick sedan in till sin mor och sa:

- Det lyser ett stort, lysande kors över månen ikväll. Vad kan det betyda?

- Då blir det krig! svarade Hulda allvarligt, men hon gick inte ut för att titta, utan fortsatte med sitt.

En kort tid efter händelsen med det stora, gyllene korset över månen, som många i Malmköping talade om att de sett, bröt andra världskriget ut.

Jag hörde berättas om vad folk tog sig för under krigsåren i Sverige. Alla jordbrukare fick väldigt stor betydelse för matförsörjningen i landet och "varenda jordplätt blev brukad."

De flesta människor försökte att hjälpa andra i nöd, så gott man förmådde, samtidigt som mörkret spred sig över världen - och nyheterna på radion och i tidningarna var knapphändiga - och flyktingar sökte skydd i vårt land.

Jag föddes i Göteborg under kriget, men minns endast ransoneringskorten i vårt hem några år senare.

- Det lysande korset som jag såg, ville jag tro var ett löfte från Gud om räddning för oss, sa mor. Men jag förstod det inte helt och fullt förrän kriget tog slut och det äntligen blev fred.

Idag ser jag i min tur på korset i vår fana på mitt speciella sätt;

Måtte det guldgula korset få vara ett levande hopp och till glädje för oss alla i alla tider.




PS. I eftermiddag skall vi med glädje lyssna på "Jubilatekören" i bruksparken i Horndal ...

Trevlig helg!

Första dagarna i juni

Jag kommer av mig då vädret är grått, men ...

Igår var jag ute i trädgården och blev mäkta förvånad. Där i regnet stod en rhododenronbuske, som aldrig blommat tidigare vad jag vet, full med ljusgula knoppar. En helt ny färg!

                                   Bild: Ljusgul rhododenron med gul azalea i bakgrunden.

Jag tänkte naturligtvis på min svärmor Marta, som säkert planterade busken för minst 20 år sedan. Helt otroligt! tänkte jag och sken upp.

Idag är det uppehåll igen och salladen tittar upp - och jordgubbsplantorna ser glada ut liksom squashplantorna.

                      Bild: Rhododenron och klematis.

I buskagen växer allt huller om buller, som i en djungel -

                  
och alpsipporna samsas med dillpionerna, på bilden ovan.

- Egentligen är naturens egna dekorationer och idéer de allra ljuvligaste, säger jag för mig själv.

Samtidigt fantiserar jag om att ändra om lite här och var - och ta fram den stora spaden; Och jag ler för mig själv.


- När vi kommer ut och skall gräva har vi bara en "matsked" att gräva med, sa mor Rut.

Det är allt tur att vi inte är lika starka, som en del män. Vi som har så många idéer! 

Annars hade vi byggt om hela huset tills mannen kom hem på kvällen, småskrattade hon, min kära mor.

Så sant! Om man kan se på sig själv med lite humor ...

Sista dagarna i maj

Blommor och fågelsång och lite nytta ...

Våra döttrar med familjer kom på besök i förra veckan och det blev trevligt med både nyttigheter, lekar och en del rabarberpajer.

                        Bild: Rut och Nils skär rabarber.

En dag började Göran plocka ned det gamla "skrovet" som vi kallat vårt växthus - och alla trasiga glas hamnade i en låda. Så bra!

                      Bild: Vårt gamla växthus från 1980-talet.


Växthuset hamnade så småningom, i hundra delar eller så, på släpkärran för vidare transport till Grillby.

                                   Bild: Knut, Rut och Konrad.

En dag satte vi några potatisar i en liten jordplätt, som Åke ordnat med för ändamålet. Jättespännande!

Och Rut dekorerade borden med blombuketter och rabarberblad lite här och var.

- Man får bara ta några blommor av varje sort, sa Rut till mig.

                      Bild: Nils fixade origamifigurer av papper.


Det var intensiva, härliga dagar, som jag ännu inte städat undan helt -

men affären med origamikatter får vara kvar ett tag till. Så klart!



                                   Må så gott alla!