Jag gick i klass 5 på Ånässkolan i Göteborg. Vår lärarinna Ester Gustavsson berättade om jordens länder och folk, som genom representanter i FN samarbetade för att världen skulle bli bättre och fredligare. Det verkade väldigt egendomligt!
Jag minns att hon pratade om barnens situation i krig och nöd med stort engagemang - och sedan fick vi rita och måla något, som handlade om FN:s arbete i världen.
Min teckning minns jag så väl. Jag målade fyra stora ansikten bredvid varandra; Ett brunt, ett gult, ett rött och ett vitt. Mycket exotiskt!
Det var nog ingen av oss barn, som någonsin sett en livs levande människa från någon annan kontinent. Det närmaste vi kommit andra länder och folk var kanske i Pippi-böckerna ur Astrid Lindgrens fantasi.
En gång i början på 1950-talet samlade vi in kläder i skolan för att skicka till Grekland. Jag sa till mor:
- Får inte barnen i Grekland något wienerbröd någon gång?
- Det tror jag inte, svarade hon.
Det tyckte jag var sorgligt! Mor som bakade fantastiska wienerbröd.
Jag vände och vred på min rosa klänning med vit krage och grön rosett, som vi skulle ge bort och jag sa:
- Jag sätter en säkerhetsnål i fickan. Det kan väl vara bra att ha?
Och så blev det -
och den enkla handlingen lärde mig något litet om omvärlden ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar