En stor sten

Solen stod lågt idag, man blir lika förvånad varje år vid den här tiden, men jag hann ut på en promenad innan solen försvann bakom skogen.

Jag passerade den stora stenen, som så ofta förr, men den var ovanligt vacker idag.

Jag funderade på hur det kom sig att stenen sprack en gång i tiden.

Egentligen en talande bild av dagsläget i regering och riksdag - med djupa sprickor ...

                                   Bild: Per Söderlund. 1865 - 1940.


Jag påmindes om en händelse, som Åkes mors morfar Per Söderlund fick uppleva en gång i tiden.

Åkes morbror Ove berättade för oss en gång:

- Morfar Per Söderlund var båtsman och en händig man. Han högg emellanåt grindstolpar i sten. Stora stenar, suggor som man sa, fanns det gott om i trakten av Sölvesborg.

Han valde ut en stor sten i en hage och började att arbeta med den. Det var ett mödosamt slit, men det kunde löna sig bra om han lyckades väl.

                        Bild: Ove och Marta med Johanna och Theresia. 1988.


Åkes morbror Ove och hans fru Marta hade ett litet sommarhus vid havet. En dag berättade en fru i en granngård för dem om Per Söderlund.

- Per Söderlund var en mild man och respekterad. En gång misslyckades han totalt med grindstolpen och "suggan" sprack. Stenen gick inte att använda till någonting. I vredesmod lämnade han då stenen och gick därifrån - och den misslyckade stenstolpen låg kvar.

                                  Bild: Åke utanför Oves och Martas sommarhus.


En gång tog Ove med Åke och mig till hagen, helt nära deras hus. Där fann vi efter en stunds letande den spruckna stenstolpen. Den var överväxt av mossa och gräs, men Ove borstade bort en del av det -

                                  Bild: Nilla Olsdotter.


och vi stod därefter en lång stund och tittade på den trasiga stenen, som legat där i hagen i över 100 år.

Vi pratade om både Per Söderlund och Nilla Olsdotter - 

och var glada över att få höra Ove berätta historien om stenstolpen -

och att få se den på riktigt ...