men i nyårsskiftet såg det ut, som om en guldskatt låg gömd i skogen ...
Våra barn med familjer var på besök några dagar och vi roade oss på olika sätt.
Vi vuxna turades om att ordna med mat och packa diskmaskinen -
och jag gick ut och hälsade på barnbarnen, som hade byggt en koja bland granarna.
- Farmor, vad gör du på dagarna när vi inte är här? undrade Kerstin.
- Ja, det kan man undra, sa jag och försökte att berätta om mina nöjen till vardags. Det verkade nog inte så övertygande!
- Du kan ringa till mig, sa Kerstin tröstande.
- Mormor, du kan ringa till mig med, sa Rut.
Konrad log och nickade.
Så glad jag blev!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar