Minnen för livet

Idag var det rena vårvädret ute, med takdropp, gråvita moln och en och annan klarblå glugg i skyn ...

I skymningen hade himlen antagit varma toner och jag stannade till en stund vid Hjulet innan jag åkte vidare till affären.

Den stora julgranen vid Hjulet var borta och det visste jag ju redan. Men jag saknade julljusen.

En dag då jag passerade Hjulet kom jag väldigt lägligt.

"Vår" julgran var på väg bort och jag hann få se hela förloppet. Det kändes som om allt var förbeställt för min räkning, så att jag kunde berätta om det för Åke lite senare.

Så kan jag uppleva det, då det händer något oväntat, trevligt eller vackert.

Den femte januari var vi på väg hem från Branäs. Åke körde genom det vackra vinterlandskapet och jag dribblade med mobilen.

En vidunderligt stor regnbåge, som väl rättare sagt var ett halofenomen, visade sig plötsligt i all sin märklighet.

Jag tror jag sa:

- Ett minne för livet! som svärmor Marta brukade säga på sin tid.

                      Bild: Mor, far, Marta med lilla Johanna, Rune. Kungsängen, 1981.

Ett minne för livet!

                      Bild: Kristina, Tobias, Daniel med farmor Marta. Horndal 1981.

Och nu är lördagskvällen redan här och det är riktigt mörkt därute, men vi närmar oss våren och alla julljusen i vårt hus får väl plockas undan någon dag ...