Vi promenerade runt i Krylbo, medan vi väntade på tåget till Stockholm. Åke passade på att visa mig huset där han mönstrade till det militära, år 1962.
- Det känns som vi är turister, sa jag.
- Ja, när man går på ett tåg så blir man det, svarade han så säkert.
I Stockholm tog vi båtbussen till hamnen, där färjan till Mariehamn väntade.
Vi hade anmält oss till Släktforskarkryssningen 2017.
Bild: Föreläsare Christopher O'Regan.
Det var flera spännande föreläsare att lyssna på i dagarna två.
Det var föreläsningar om "Drottning Margareta och hennes döttrar" och "Släktforska med DNA" bl.a - men det var inte bara det.
Vi hamnade vid borden med många härliga personer.
Det var Maria från Finland, som varit krigsbarn i Sverige på 1940-talet och som hade mycket gott att säga.
Det var den äldre mannen, som gav mig en tidning Året Runt, som tack för att jag lyssnat på hans livshistoria.
Bild: I Stokholms skärgård.
Vid frukostbordet dagen efteråt hamnade vi mitt emot ett par från Åtvidaberg.
Mannen sa:
- Jaså! Ni är från Horndal. Då drar jag mig till minnes en smålänning, som åkte till Polen och köpte upp ungtjurar,
När han kom tillbaka till Sverige försökte han sälja djuren. Det gick inte så bra till att börja med, men han vandrade uppåt landet med tjurarna i följe.
Efter många dagars strapatser hamnade han slutligen i Horndal. Där fick han till sin glädje alla tjurarna sålda.
Den affären glömde han aldrig och samhället Horndal kunde han inte inte heller glömma. Det slutade med att den glade smålänningen tog sig namnet Horndal i efternamn.
Det var en rolig historia tyckte vi, som vi naturligtvis borde frågat mera om.
Ibland får man uppleva väldigt mycket på ett par dagar så att det känns som om man varit borta minst en hel vecka ...
- Det känns som vi är turister, sa jag.
- Ja, när man går på ett tåg så blir man det, svarade han så säkert.
I Stockholm tog vi båtbussen till hamnen, där färjan till Mariehamn väntade.
Vi hade anmält oss till Släktforskarkryssningen 2017.
Det var flera spännande föreläsare att lyssna på i dagarna två.
Det var föreläsningar om "Drottning Margareta och hennes döttrar" och "Släktforska med DNA" bl.a - men det var inte bara det.
Vi hamnade vid borden med många härliga personer.
Det var Maria från Finland, som varit krigsbarn i Sverige på 1940-talet och som hade mycket gott att säga.
Det var den äldre mannen, som gav mig en tidning Året Runt, som tack för att jag lyssnat på hans livshistoria.
Vid frukostbordet dagen efteråt hamnade vi mitt emot ett par från Åtvidaberg.
Mannen sa:
- Jaså! Ni är från Horndal. Då drar jag mig till minnes en smålänning, som åkte till Polen och köpte upp ungtjurar,
När han kom tillbaka till Sverige försökte han sälja djuren. Det gick inte så bra till att börja med, men han vandrade uppåt landet med tjurarna i följe.
Efter många dagars strapatser hamnade han slutligen i Horndal. Där fick han till sin glädje alla tjurarna sålda.
Den affären glömde han aldrig och samhället Horndal kunde han inte inte heller glömma. Det slutade med att den glade smålänningen tog sig namnet Horndal i efternamn.
Det var en rolig historia tyckte vi, som vi naturligtvis borde frågat mera om.
Ibland får man uppleva väldigt mycket på ett par dagar så att det känns som om man varit borta minst en hel vecka ...
Så mycket ni fick höra på kryssningen. Det är en bra idê att samla intresserade på kryssning, och hålla föredrag.
SvaraRaderaVandra så långt med tjurarna kan inte ha varit lätt, tur han fick sålt dom.
Min kusin har släktforskat i vår släkt på min fars sida, och låtit trycka upp den i bokform med bilder. Vi är inte så många så hon delade ut till oss.
Ha en fin helg, tänk att det är maj på måndag redan.
Så trevligt ni haft det. Och många nya föredrag och berättelser fick ni med er hem.. Alla människor är olika och har något fint att dela med sig av från sitt liv.
SvaraRaderaKram!
Ja! Vi är så nöjda och glada över vår resa. Trevlig helg Helena och Anne-Lie!
SvaraRadera