En grå novemberdag

I morse ringde vi och gratulerade Tobias på födelsedagen, men strax före satt Åke och jag i skumrasket med tända ljus och småpratade.

- Jag vill vandra i Sareks nationalpark nästa sommar, sa han drömmande. Men jag orkar väl inte längre med att bära en tung ryggsäck, fortsatte han.

- Nej åren tar ut sin rätt, sa jag och tänkte på vår vandring i Sarek 1969, som var ganska strapatsrik redan då, men ett oförglömligt minne för oss ...

                     Bild: På väg till Ammarnäs. 1971.

Då Kristina kommit till världen var Åke på högfjällskurs i Norrland och det gladde jag mig åt, att han kunde få vara med på det.

Året efteråt tog vi hjälp av mina föräldrar med barnpassning. Åke och jag vandrade i Ammarnäs fjällvärld några dagar, men jag längtade nästan ihjäl mig efter vår lilla Kristina.

                      Bild: I Dalarnas fjällvärld. 1978.

Tänk så bra! Åke lärde mig och hela familjen att leva friluftsliv. 

                      Bild: På Sörmlands-leden. 1979.

Varje sommar blev det något nytt av den varan. Är så tacksam över det!

                      Bild: Island. 1987.

Sommaren 1987 var vi på Island med vår Toyotabuss. Vi åkte runt hela ön och fick uppleva en helt fantastisk värld av snö, is och varma källor.

- Vi brukade också bo i tält då vi var yngre, sa en familj till oss en solig morgon. Men nu vill vi bo i husvagn.

Den gången kändes det väldigt avlägset, att man kunde bli så bekväm som dem.

Nåväl! Samtalet mellan Åke och mig i morse avslutades med att jag sa:

- Vi får åka till Gotland och cykla med ett släp istället, tröstade jag honom med. Skall vi tumma på det?