Askonsdagens utmaning

För en stund sedan kom posten med ett brev från Statistiska centralbyrån, en undersökning om hälsa och livsvillkor, som skall bli intressant att besvara;

Annars är det Askonsdagen, dagen då fastan börjar på allvar. Men i vilken form?

Det är välgörande att tänka på forna tiders fasteseder och jämföra med hur vi möjligen tänker idag.

På den tid, som jag var barn och bodde i Göteborg var det alltid ett uppbåd av björkris med färgglada fjädrar utanför affärerna, som man kunde köpa med sig hem före påsk. För mig var det en bild av både allvar och påskglädje, påverkad som jag var av söndagsskolans undervisning, antar jag.

                      Bild: Påskpyntet inventeras.


Vad brukar vi annars lägga in i ordet fasta och Askonsdag? undrar jag. Kan det vara "att klä sig i säck och aska" eller att inte äta av vissa matvaror - eller att ge något av sitt materiella till någon behövande? Eller att skaffa en blommande krukväxt och planera för ljusare tider?

                     Bild: Engelsk pelargon.


På tal om aska, så har den fått en ny betydelse för mig under senare år. Vi tar in ved i huset, eldar med den i vår kamin. Restprodukten blir till aska, som är basisk.

Åke lägger ut askan lite här och var i trädgården och jag ser till att bärbuskarna får del av den.

- Men akta alla växter, som vill ha sur jord, säger jag till Åke. En hel vetenskap är det!

Ungefär så där är det med fastetiden också;

Vi människor är olika, tänker olika, men alla behöver säkert stanna upp någon gång, fråga sig vilken

"jordmån" vi vill vara med att skapa för oss själva och andra -

och förvänta oss att det blir värme, sol och blommor och blad framöver ...