Vi-kören

- Vad heter er kör, som brukar sjunga på Tallbacken och lite här och var, var det några som frågade kyrkomusiker Beata, som alltid spelar då vi sjunger.

- Åh, det är bara vi, svarade hon.

Det var ett fyndigt svar tyckte vi. Nu kallar vi oss för "Vi-kören."

För ett år sedan var jag med kören på äldreboendet och sjöng för Oscar, som fyllde 102 år då. Det var en riktigt fin upplevelse.

I samband med den dagen minns jag att jag bytte några ord med Oscar som sa:

- Du kommer väl och sjunger då jag fyller nästa gång?

- Det är klart! svarade jag.

Och idag var det dags igen, att med glädje sjunga och gratulera till de 103 åren, även om det var en dag för tidigt.  Ett år går fort!

Då jag kom hem igen var jag tvungen att titta till magnoliaknopparna igen. De liknade mjuka videungar nu. Jag hoppas att alla grå dagar denna vinter har varit bra för dem och att vi får se dem blomma framöver, även om vi bor norr om Dalälven där inga Magnolior egentligen kan klara sig.

Det ser jag fram emot med spänning, precis som min svärmor Marta brukade göra en gång i tiden.

Marta växte upp i Blekinge i en mycket mildare zon, men hon gav träden en chans även här - och så satte hon två stycken Magnoliaträd bredvid varandra för säkerhets skull.

Det är väl för underbart, att vissa år blommar de faktiskt ...