Kaffekokning

Igår vaknade vi av ett riktigt busväder ute och upptäckte snart att vi hade strömavbrott i huset.

 Åke eldade i kaminen och tog sedan fram trangiaköket och kokade kaffe. Så trevligt!

Under större delen av dagen fick vi sedan klara oss utan ström ...

Jag tänkte:

- Tänk så många gånger vi haft glädje av våra olika campingkök.

                      Bild: I närheten av Aldeburgh.


Sommaren 1980 åkte vi till England med våra tre äldsta barn. Vi hade bilen packad med tältet, sovsäckar och diverse annat - och naturligtvis ett gasolkök och ett trangiakök.

Vi bodde först på en liten tältplats i närheten av Aldeburgh, sedan på en del andra platser i närheten av London. Ibland unnade vi oss ett restaurangbesök, men däremellan lagade vi vår mat själva.

                      Bild: I London.


Vi var på resa i bortåt fyra veckor och hann uppleva England från sin allra bästa, soligaste sida;

På hemvägen till Sverige igen var vi nöjda och trötta och ville komma hem snabbt.

                      Bild: Kensington Park, London.


Vi kom till Danmark med en färja, körde tvärs över ön till Fredrikshavn och chansade på att komma med Stenaline-färjan mot Göteborg kl. 20, men vi fick ingen plats för bilen.

Åke letade fram vattendunken, kaffet och trangiaköket, som han ställde på marken bakom bilen.

- Får vi bjuda på lite kaffe? sa Åke till paret som stod bakom oss i kön.

- Ja, tack! sa de och lyste upp. Vi har några wienerbröd, som vi kan bjuda på.

Tillsammans dukade vi upp koppar och kaffebröd på bilens baklucka - och tiden förflöt snabbt!

Kl. 22.30 kom det en ny färja.

- Vi ville köa och vänta på plats på färjan, som vanliga turister och känna på hur det kunde vara, sa det trevliga paret och skrattade.


Det gjorde inte saken sämre att vi en stund senare blev bjudna på nattamat i restaurangen, som ett tack för bjudkaffet - och att mannen var en av Stenaline-cheferna ...

Dimma och dans

I morse låg dimman åter tät över ön, men efterhand löstes dimmorna upp av solen. Det var ett underbart skådespel att bevittna ...

Fram på dagen igår blev jag stående i djup förundran. Rakt ovanför mig var det som om fjäderlätta änglar dansade i en jättering på den blå himlen.

Jag tänkte på svärmor Marta, som säkert många gånger stannat upp - precis som jag på denna plats och tittat uppåt.

- Jag har alltid varit mjuk i kroppen och var duktig i gymnastik, brukade hon berätta.

- Titta på Marta! sa lärarinnan till de övriga barnen. Så där skall man göra!

Och -

jag tänkte på Sveriges riksdag och alla turer med regeringsbildningen nere i Stockholm - och hoppades att det svåra läget för vårt land trots allt skulle gå som en dans att lösa.

Och -

jag tänkte på varje varje enskild individ, som behöver lära sig vad delaktighet och demokrati är.

Från barnsben!

                      Bild: Knuts bild av flygplanstrafiken i storstaden.


Kan man förklara vår långa väg att bli en vuxen bättre än med teckningen ovan?


Det som i våra "vuxenögon" verkar vara ett obegripligt klotter kanske helt enkelt föreställer flygplan, som lille Knut berättade för mig häromdagen.


- Flygplan! Flygplan!


- Ja! Så fint! sa jag.

Små bär

Idag putsade jag de sista fönsterrutorna i gäststugan och städade lite här och var - och jag blev så varm i hjärtat.

Jag kunde inte göra annat än hålla med de yngre barnbarnen, som sa häromsistens:

- Vi stökar inte till!

- Man bara flyttar på saker och ställer dem på en annan plats! tänkte jag och log för mig själv ...

Åke fortsatte att gräva ur matjord och städa upp efter vårt gamla växthus. Vilket gediget bygge!

Det skall bli spännande att se vad vi skall använda "fornlämningen" till sedan ...

Häromdagen grävde Åke ned den fina björnbärsplantan, som han fick av lillebror Olle med familj i födelsedagspresent. Nu har den fått en bra plats vid gäststugans vägg emot söder. Hoppas att björnbärsbusken kommer att trivas där!

                     Bild: Åkes födelsedag 2009.


För fem år sedan fick Åke en vindruvsplanta i present. I sommar har den etablerat sig ordentligt även om bären är en aning små och barnbarnen undrade:

- Får vi smaka? Det finns några som är blå!

- Javisst!

- Vill du smaka av mig? sa Konrad då han och några till varit ute i skogen en sväng.

- Åh, tack så väldigt mycket, sa jag ...

Finns det något godare än små bär, som man får nedlagda i handen?

Vid sidan av allfartsvägen

Solen är åter här!

Med blandade känslor efter gårdagens val till riksdag, landsting och kommun konstaterar jag att solen lyser över både ond och god ...

I fredags var Åke och jag i Norberg i ett ärende. Vi har säkert passerat orten flera hundra gånger genom åren, på väg till och från Horndal, utan att stanna till.

För ovanlighetens skull fick vi denna gång anledning att svänga av från stora vägen till Kärrgruvan.

1981 lades sista gruvan ned. Bakom höga stängsel i skogen skymtade mörka, djupa vattenfyllda håligheter från hundratals år av gruvdrift.

Spår av svunna tider av liv och rörelse och tungt arbete. Spår som satte igång fantasin!

Jag tänkte särskilt på några personer i min farmors släkt, som var smeder i Bergslagen och beroende av gruvnäringen en gång i tiden.

                      Bild: Vackra byggnader!


Åke och jag kunde inte stanna någon längre stund - och inte heller ta oss tid med att gå på de lockande vandringslederna i bergen ovanför museet.

- Men, ni får väl åka ned till torget och besöka Elsa Anderssons Konditori i alla fall, sa en äldre man till mig, och smaka på alla goda bakverk.

- Åh! Vi som försöker sluta med kaffebröd, svarade jag och log emot honom. Men vi har varit där -och det var en upplevelse att bli serverad hett kaffe ur blanka kaffekannor av koppar - i 1700-talsmiljö, sa jag.

Mannen lyste upp, men tittade allt lite beklagande på mig.

Vi får väl återkomma till Kärrgruvan - 

och ta oss lite mer tid en annan gång, sa Åke och jag till varandra på väg hemåt igen ...

Att lägga i en ask

Idag är det åter en ljuvlig septemberdag, som jag vill lägga i en ask!

                                  Bild: Nytt nattlinne och fint paraply.

I helgen var det dags för vår familj att fira våra septemberbarn. Först var det vårt yngsta barnbarn Sofia, som fyllde 2 år. Oj! så förvånad hon blev över alla paket ...

På kvällen grillade vi på stranden. Det var längesedan sist! 

Åkes bror Olle med familj från Småland anslöt så småningom. 

Ett tält slogs upp och sängar bäddades lite här och var i hus och gäststuga ...

                                     Bild: Åke 70 år.

På söndagen var det Åkes tur att firas! Strax före klockan sju kom barn och barnbarn och överraskade honom - och mig med - med sång och allmänt "liv i luckan."

Sammanfattningsvis hanns det mesta med under helgen; 

Att plocka svamp, åka båt, tillverka barkbåtar, bygga kojor, samla granbarr och småstenar - 

                                            Bild: Från i somras.

och sist men inte minst att ta sommarens sista dopp i sjön ...

Att fynda

Igår var det fint väder och sommarens sista marknad i Horndal. Det var en riktig folkfest, och jag fyndade en fin ros-vas (för en ros) och några små dockor, som kan vara bra att ha då barnbarnen kommer på besök.

På vägen hemåt körde jag förbi några bekanta, som hade korgarna fulla med karljohansvampar. De hade fyndat på sitt vis och såg nöjda och glada ut ...

Idag var det min tur att ta en vända till skogen och promenera över stock och sten, i sakta mak. Det var alldeles tyst och stilla. Det var bara en spillkråka som hördes någonstans ovanför trädtopparna.

Först hittade jag en liten, knubbig karljohansvamp. Därefter dök det upp flera stycken till och jag tänkte:

- Är det en Kalle Johansson? som vår lille Tobias undrade en gång i tiden.

Och där stod en flugsvamp så röd och vitprickig och grann.

- Var går flugorna in? undrade lille Daniel då han var liten och försökte hitta "dörren" under flugsvampens hatt.

                      Bild: Höstgentiana.

Solen värmde och himlen var intensivt blå på sina håll. Så härligt med den blå färgen, nästan som trädgårdens blå höstgentiana;

Men nu väntar den fortsatta rensningen av mina svampfynd. Det mesta rensade jag redan i skogen.

Fast först får det bli en försenad kaffetår med Åke på altanen ...