Med blandade känslor efter gårdagens val till riksdag, landsting och kommun konstaterar jag att solen lyser över både ond och god ...
I fredags var Åke och jag i Norberg i ett ärende. Vi har säkert passerat orten flera hundra gånger genom åren, på väg till och från Horndal, utan att stanna till.
För ovanlighetens skull fick vi denna gång anledning att svänga av från stora vägen till Kärrgruvan.
1981 lades sista gruvan ned. Bakom höga stängsel i skogen skymtade mörka, djupa vattenfyllda håligheter från hundratals år av gruvdrift.
Spår av svunna tider av liv och rörelse och tungt arbete. Spår som satte igång fantasin!
Jag tänkte särskilt på några personer i min farmors släkt, som var smeder i Bergslagen och beroende av gruvnäringen en gång i tiden.
Åke och jag kunde inte stanna någon längre stund - och inte heller ta oss tid med att gå på de lockande vandringslederna i bergen ovanför museet.
- Men, ni får väl åka ned till torget och besöka Elsa Anderssons Konditori i alla fall, sa en äldre man till mig, och smaka på alla goda bakverk.
- Åh! Vi som försöker sluta med kaffebröd, svarade jag och log emot honom. Men vi har varit där -och det var en upplevelse att bli serverad hett kaffe ur blanka kaffekannor av koppar - i 1700-talsmiljö, sa jag.
Mannen lyste upp, men tittade allt lite beklagande på mig.
Vi får väl återkomma till Kärrgruvan -
och ta oss lite mer tid en annan gång, sa Åke och jag till varandra på väg hemåt igen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar