Dimma och dans

I morse låg dimman åter tät över ön, men efterhand löstes dimmorna upp av solen. Det var ett underbart skådespel att bevittna ...

Fram på dagen igår blev jag stående i djup förundran. Rakt ovanför mig var det som om fjäderlätta änglar dansade i en jättering på den blå himlen.

Jag tänkte på svärmor Marta, som säkert många gånger stannat upp - precis som jag på denna plats och tittat uppåt.

- Jag har alltid varit mjuk i kroppen och var duktig i gymnastik, brukade hon berätta.

- Titta på Marta! sa lärarinnan till de övriga barnen. Så där skall man göra!

Och -

jag tänkte på Sveriges riksdag och alla turer med regeringsbildningen nere i Stockholm - och hoppades att det svåra läget för vårt land trots allt skulle gå som en dans att lösa.

Och -

jag tänkte på varje varje enskild individ, som behöver lära sig vad delaktighet och demokrati är.

Från barnsben!

                      Bild: Knuts bild av flygplanstrafiken i storstaden.


Kan man förklara vår långa väg att bli en vuxen bättre än med teckningen ovan?


Det som i våra "vuxenögon" verkar vara ett obegripligt klotter kanske helt enkelt föreställer flygplan, som lille Knut berättade för mig häromdagen.


- Flygplan! Flygplan!


- Ja! Så fint! sa jag.