I horisonten kunde man se de avlägsna höjderna och vindkraftverken på rad. Var det så?
Efter stora vägen stod lövträden, som inte längre skymde utsikten.
En rad, av annat slag, överraskade oss igår.
Jag fick höra småskrakarna då de landade i sjön med ljudliga plask - och jag smög försiktigt ut på bryggan för att se dem, utan att riskera att skrämma dem.
Åke stod samtidigt uppe på altanen och undrade om jag lyckades få en bra bild på fåglarna.
År 1954 -55, då jag gick i femte - sjätte klass på Ånässkolan i Göteborg, hade vi barn kravet på oss, att då och då skrubba oss rena på skoltid.
Det var naturligtvis en god tanke. Det var väl inte alla, som hade tillgång till badrum, som min familj hade.
Vi flickor fick först sitta i små badkar och tvåla in oss, mitt emot varandra, medan badtanterna övervakade oss noga. Det var en pina!
Därefter var det dags att passera duscharna, innan vi tilläts att hoppa ner i bassängens kalla vatten.
Det var roligt, då vi väl kommit så långt - men varför var det så viktigt, att vi skulle stå i en lång rad och torka varandra på ryggen efteråt, tänkte jag för mig själv.
Och varför var smörgåsarna i matsalen insmorda med smör, som ingenting smakade;
Att det var margarin på smörgåsarna hade jag ingen aning om - och att det var sparsmakat och disciplinerat för det mesta i skolan, var en gåta för mig.
Så väl, att vår rara lärarinna, Ester Gustavsson, hade en varm blick för oss ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar