Ljugarbänken

Så här års ligger vårt hus mest i skugga, men en och annan solig plats kan man hitta, då solen visar sig ...

En något malplacerad plats, men fin ändå, ligger uppe vid garaget. Där ligger ett par stockar, som jag kallar för ljugarbänken.

För ett tag sedan satt jag och Konrad där och filosoferade om allt möjligt.

Han berättade om keyboarden, som han lär sig att spela på - och sedan rabblade han upp en massa toner för mig.

- Do, re, mi, fa, so, la, ti.

Och jag försökte lära mig!

I söndags firade vi mamma Johannas födelsedag och vi fick höra vad Konrad lärt sig, sedan sist på keyboarden -

                      Bild: Kusinerna Rut, Kerstin och Konrad.

och därefter var det minst tre hjälpredor, som var pigga på att hjälpa till i köket;

Och Johanna styrde och ställde hon med - och jag tänkte på hur snabbt det gick för 35 år sedan då hon föddes  - och hur glada vi kände oss över det lilla underverket.

- En flicka till, sa Åke. Precis som jag trodde.

                      Bild: Besök av syskonen på Löwenströmska sjukhuset.

Syskonen var glada de med och turades om att hålla Johanna i famnen, men lille Tobias var lite fundersam.

- Nu är inte jag gulligast längre. Nu är Smulan gulligast.

- Men du är ju fortfarande min minsta pojke, sa jag. Nu har jag två stora barn - och en liten pojke och en liten flicka.

- Mmm, sa han ...