48 år och många tapeter

En ung, något allvarsam kille med vit skjorta, slips, kostym och överrock - och en DN under armen.

Det var något alldeles speciellt, att få sällskap till bussen med honom, som jag just träffat, natten mellan den 29 december och den 30.

- Får jag ringa till dig? sa han.

Jag gav honom telefonnumret till Eivor, där jag skulle sova över på natten. Han skrev upp numret på tidningens marginal.

Några timmar senare ringde han. Så väl att jag gav honom rätt nummer! tänkte jag.

Vi stämde träff vid Åhléns (i Stockholm) och promenerade till Kungsgatan, där det fanns ett konditori helt nära PUB, som jag kände till. 

En stund senare promenerade vi till en restaurang på Drottninggatan för att äta - och kvällen avslutades med ett biobesök;

Och ingen av oss kan minnas vad det var för film vi såg ...

                                       Bild: Åke. 1968.

Men jag minns vår första gemensamma lägenhet i Avesta, som behövde nya tapeter. Vilken utmaning för oss, som aldrig tapetserat själva förut.

Det gick något lättare den här gången, strax före jul, med tapetsering och målning. Även om vi dragit oss för projektet väldigt länge.

Vi hann precis att hänga upp Martas egentillverkade spegel på plats och få lamporna inkopplade innan julgästerna knackade på.

Nu är det ljust och fräscht, som vi ville ha det. Lagom när det börjar bli modernt med "murriga" tapeter igen, tänker jag.

                                     Bild: Tobias. 1976.

Eller storblommigt, mönstrat?

Eller blå tapeter, som Theresia ville ha i sitt rum en gång i tiden?

                      Bild: Julen 2015.

Men den gröna tapeten, som vi har kvar från begynnelsen här i huset 1976, den tror jag aldrig vi tröttnar på.

God fortsättning ...