Vi satt en god stund i köket och småpratade och kom osökt in på helgens begivenheter, med Luciafirande i Horndals kyrka och kärt besök av Daniel och barnbarnen.
- Tänk, att bara vara tre år och redan kunna så många ord och ha så många funderingar, utbrast jag.
- Vi har ingen trappa hemma. Vi kan köpa en! Och vi har ingen sådan där, sa Sofia och pekade.
- En brasa?
- Mmm. Vi skall köpa en sån!
- Vi har en julgran med bollar i rummet. Jag har en liten. Den blinkar! Blinka lilla stjärna.
- Åke! Så roligt att du tog med dig barnen till stranden och att ni hittade en lagom stor julgran, fortsatte jag.
Och att vi hann med att sjunga julsånger tillsammans - och att Sofia lärde oss "Twinkle, twinkle, little star" - eller något ditåt!
Tänk så många julgranar, en del i plast, som passerat revy genom åren, kom jag att tänka på sedan.
Den första julgranen, som vi hade i vårt hem i Avesta, var ovanligt fin. Den var prydd med glitter, metallstjärnor och små glasklockor, samt ljushållare med stearinljus;
Och granen satte så småningom massor av fina skott.
Men denna gång får julgranen stå på altanen och lysa både dag och natt -
och vi kan känna att ljusslingor och moderna kulor, som inte går sönder så lätt,
är väl precis vad vi behöver ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar