En runda i trädgården

Idag är solen och värmen tillbaka och vi väntar besök, men det dröjer nog en stund till. Det får bli en kort runda i trädgården ...

Lupinerna sjunger på sista versen och det är dags att klippa ner dem. De är ståtliga och vackra när de blommar, men fröskidorna har allt en viss skönhet de med.

- Fast lupinerna borde egentligen hålla sig uppe vid bilvägen, tänker jag

Ibland hinner man inte med vallmon, då den blommar. Denna sort har krinklade kronblad - och en vacker laxrosa färg. Så vackra de är!

Jasminbusken (ovan) kan man inte bara gå förbi. Doften är en omistlig del av sommaren - precis som badviken nedanför.

Pionbusken (ovan) trodde vi inte skulle överleva länge till. Den kommer från en liten täppa, som Åkes farmor Ellen och farfar Viktor hade en gång i tiden. Så trevligt! Pionen har börjat blomma igen.

För övrigt kan jag konstatera med glädje att potatisen har börjat blomma och att ärtorna är på väg.

Potatisen får bli ett nöje för barnen att ta upp så småningom - och ärtorna har jag satt pga att de frågade mig för något år sedan:

- Var är ärtorna någonstans?

Nu får vi vänta och hoppas på, att det växer bra i trädgårdslandet framöver.

- Gräslök och en hel, röd jordgubbe finns i alla fall att bjuda på idag!


PS. Och lammstek!

Stänkt

Under våren har Åke och jag varit lite hemlighetsfulla. Vi har haft flera renoveringsprojekt på gång, som vi inte ville att våra barn skulle få nys om. Vi tänkte, att det skulle bli en överraskning för dem, då de kom hit.

Ibland frågade de:
- Vad har ni för er då?

Vi svarade:
- Det är mycket att göra på tomten och så.

Till slut blev det äntligen dags att fixa till badrummet från 1976, som vi länge drömt om ...

Bilden nedan visar den ringa början. Vi var tvungna att byta golvbrunn, därför är golvet uppbrutet.

                      Bild: Grönt golv och orange väggar, högsta mode en gång.

                      Bild: Nya duschen!

Inne i det gamla badrummet fanns det hyllor och en bänk, som vi sparade. Vi sa:

- De här kan nog användas någon gång, någonstans.

                        Bild: Klädaffären.

Igår städade jag efter alla lediga midsommardagar och blev så glad över alla spår av lekar och klipp.

Och se! Där stod den gamla badrumshyllan, som kommit till återanvändning, som butikshyllor i en klädaffär.

Där fanns det klänningar, jackor, skor till försäljning, skyltar och pengar, egenhändigt tillverkade av våra barnbarn. Och var så säker, affären får stå kvar länge än, men ...

- Kom och köp kläder en annan dag. Nu är det STÄNKT!

                      

Den bästa tiden

I år var midsommarstången färdigklädd ovanligt tidigt. Alla barnen var inställda på vad som gällde. Dagen före midsommaraftonen var själva trästommen redan placerad mitt på gräsmattan.

- Vilka blommor får vi ta?
- Kan vi ta av dem som det finns många av?

- Ja, det går bra, svarade jag. Lupiner och dagliljor finns det många av, de får ni gärna ta av. Och det finns andra blommor med.

                       Bild: - Mormor, de här blommorna har du väldigt många av! (Rut)

Redan på eftermiddagen blev det traditionella danser och lekar.

                        Bild: Så går vi runt ...

För övrigt blev det mycket badande, för barnens del, trots att det inte var riktigt varmt, varken i luften eller i sjön.

                        Bild: Midsommartårtor.


I morse åkte de sista hemåt i regnet och det var ju lägligt att regnet dröjt tills idag - samtidigt fick vi en rapport via nätet.

Rut skulle gå till förskolan.
- Jag vill inte ha galonisar! För vi kanske inte ska vara i regnskogen.

En paus

Idag röjer vi både ute och inne, för att få i ordning inför midsommaren. Åke lagar bl a en skrinda till barnbarnen och jag tog alldeles nyss en titt på mina squashplantor, men fastnade för buskarna omkring mig. De lyste särskilt fint efter nattens regn.

Nu delar jag med mig av några skönheter, som jag kan namnen på, men växten nedan hoppas jag att min svägerska i Småland hjälper mig med namnet på!

                                   Bild: En jätteblomma, som jag inte minns namnet på.

                       Bild: Buskmagnolia.

Magnoliaträdens knoppar klarade inte vintern i år - trevligt att buskmagnolian ovan, har klarat sig!

                     Bild: Pionen blommar. Än ligger det lie regnvatten kvar på blommans kronblad.

                      Bild: Olvon. Ovanligt fin i år.

Nu får jag fortsätta med annat - och mina långtidsprojekt får vänta ett tag till ...

Glad Midsommar!

Sol och regn

Inte har jag tid att sitta här, men jag kom av mig. Det regnar och blåser ute och jag som tänkte att det skulle vara torrväder, så att jag kunde fortsätta att olja in altanen ...

                      Bild: Lupiner och allt möjligt vackert, från igår.


En gång för länge, länge sedan klagade människorna på vädret. De tyckte att det var bättre om de fick bestämma över det. De sa till vår Herre:

- Nu vill vi bestämma över vädret!
- Gör det! sa vår Herre.

Solen sken och på nätterna regnade det. Alla var glada, för de tyckte att det hade blivit så skönt att leva - och allting växte, som det skulle.

Men, på hösten då säden skulle bärgas, fanns det ingen mogen säd att ta hand om. Och människorna sa:

- Varför?
- Ni lät aldrig vinden blåsa, svarade Herren.

Den där berättelsen berättade vår mor Rut för oss, då vi växte upp och klagade på det dåliga vädret.

Det är säkert därför, som jag ofta numera tänker:

- Det här vädret är säkert bra för något! Även om jag inte alltid kan klura ut varför ...

God förmiddag!

Snart midsommar

Snart är det midsommar igen och det är fantastiskt att dra sig till minnes, att vi sedan 1960-talets slut har samlats här, med få undantag, för att vara tillsammans med familj och släkt.

Det är mycket, som skall hinnas med på midsommaraftonen - och några brukar åka till Horndals Brukspark, där det alltid är ett fint program; Men vi skall väl klä en egen midsommarstång ute på tomten, som vi brukar. Ibland har vi inte hunnit dansa runt den förrän dagen efteråt, men vad gör väl det. Huvudsaken är att vi sjunger om björnen som sover och de små grodorna någon gång ...

Idag bläddrade jag lite bland gamla midsommarbilder. Tänk, så dåligt väder det varit ibland!

År 2003 var det kallt och regn och Åkes bror Olle med familj var på besök, men vi hade trevligt trots väder och vind ...

                                           Bild: Malins fina majstång! 2003.

Gäddan nappade!

                                   Bild: Karl-Magnus. 2003.

Soligt ibland!

                        Bild: Ellen sjunger och dansar runt. 2004.

                         Bild: Ett glatt gäng! 2012.

Nu får vi hoppas på en fin Midsommar 2013 för oss alla ...

Sjung om studenten

Den här veckan är det många studentfester och många som sjunger om "den ljusnande framtiden."

När jag växte upp kunde jag väl aldrig tro, att så gott som alla ungdomar skulle ta studenten i framtiden och att många av dem skulle läsa vidare på högskolor och universitet.

Vi fick ju arbeten ändå, på vår tid!

1960- 61 praktiserade jag hos textilkonstnärinnan Skerfe Nilsson i Uppsala. Att jag arbetade i en riktig studentstad kunde man inte missa. Lite då och då kunde man se både unga och äldre, som med stolthet gick omkring i sina studentmössor på stan.

Jag tyckte att det verkade ouppnåeligt att få en sådan mössa - men några år senare blev det riktigt omodernt att både gå omkring med studentmössor, som att skaffa dem.

Med tiden öppnade sig trots allt möjligheten för mig. Åke började studera och vi hade barnen små, men vi var sporrade att läsa, båda två. Åke läste på heltid, jag vissa kvällar i veckorna.

Jag hängde upp engelska glosor på kylskåpet och tog några ord varje gång jag passerade, jag spelade in långa texter på bandspelaren, som jag lyssnade på osv.

Det var en lycka för mig, att få studera igen - även om det inte blev någon studentmössa för min del.

År 1993 tog vår Daniel studenten. Det var en vacker sommardag och vi hade dukat upp för våra gäster, både inne i huset och ute i trädgården.

Eftersom det var varmt gick de flesta ut på altanen. Där stod de sedan i kö för att ta en bit av den stora gräddtårtan. Döm om vår förvåning, då vi även upptäckte en igelkott i kön.

Den hade vi aldrig sett till tidigare. Vi bjöd den på lite av den vispade grädden. Den verkade gilla att vara med på kalaset en stund - sedan försvann den.

Synd bara, att vi aldrig hann att ta ett foto på vår fina hedersgäst ...

Dagmamma

Idag hänger regnet i luften och jag skall väl passa på att städa i huset, eller så ...

Den 29 maj fyllde vår Daniel 40 år och jag undrar hur det kan stämma. Själv är jag i stort sett bara 40 år, jag med.

Samma vackra försommardag som Daniel föddes på Karolinska sjukhuset i Solna, kom Kerstin med sin nyfödde son Jonas in på samma sal, som vi. Vi blev goda vänner Kerstin och jag - och vi höll länge nära kontakt med varandra.

                      Bild: Daniel, Åke och Kristina. 1974.

Fyra år senare, behövde Jonas ibland en dagmamma. Jag var hemma med våra barn, så jag kunde hjälpa till, då Kerstin arbetade. Jonas och Daniel gillade varandra!

De brukade börja med att springa runt, runt i lägenheten då de möttes och då var det ett skrikande och skrattande. Sedan satte de igång att leka, väl våldsamt ibland.

- Vilka inneboende krafter, konstaterade jag.

Kristinas fina leksaksspis användes inte alltid, som en spis att koka mat på. Den blev ett hus med förråd att lasta in tågskenor och andra grejer i.

Men emellanåt satt de små pojkarna och diskuterade med varandra i lugn och ro. Daniel sa:

- Vi är människor vi, Jonas.

Ibland ritade, målade och pusslade de i lugn och ro och man kunde tro att de alltid var lika stillsamma - och de fantiserade om att bli taxikörare!

En dag var det ovanligt tyst ifrån dem, jag hörde bara några små fniss från vårt sovrum. Jag anade oråd och tittade in till dem. Oj! Hela rummet var fullt av små, små skumgummiflingor och pojkarna skuttade runt i alltihopa.

- Men vad gör ni? ropade jag. De hade skakat ur hela innehållet från en trasig kudde.

Snabbt som ögat försvann de in under dubbelsängen och det blev alldeles tyst från dem - innan de försiktigt lyfte på överkastet och tittade upp emot mig med två runda ögonpar. De ögonen glömmer jag aldrig!

Jag förmanade dem riktigt allvarligt och började sedan dammsuga och städa i rummet. Pojkarna rullade in sig i en filt och så satt de där och kikade tysta på mig, då jag körde runt. Mitt hjärta kunde inte annat än smälta - mitt i eländet!

Och ibland lekte de kungen och Silvia!

Vi skulle åka på bröllop och jag hade klätt mig fin. Daniel tittade på mig och sa med värme och beundran i rösten:

- Mamma, nu är du lika fin, som Silvia!

En liten stor värld

Idag skall jag olja in altandäcket och Åke kommer säkert att fortsätta, att röja ny mark åt mig. Det gamla trädgårdslandet behöver flyttas med tiden ...

På 1970-talet, då jag hade en kolonilott i Kungsängen, lärde jag mig en hel del om jordens kvalité. Där var det gammal havsbotten, som blivit åkermark, med tiden. Det var väldigt tålamodsprövande, att få lerjorden mjuk och fin, men det gick något så när.

Då vi flyttade från orten, fick jag en trevlig bok av trädgårdsföreningens styrelse, som jag suttit med i. Boken var riktigt inspirerande!

Boken handlade om en man, som hade en trädgård. Han gjorde sina dagliga utflykter där, sina stora upptäckter i det lilla - och fann sin glädje där. Han berättade om insekter han sett, om blommor och blad i sin dagbok. Längre bort, än ut i trädgården, verkade han aldrig komma, men det var givande ändå.

Trots att det är spännande, att få resa ut i stora världen - att få se frihetsgudinnan i New York och Towern i London, så är det en stor, liten värld som finns att upptäcka i naturen, fick jag lära mig.

Boken blev en riktig aha-upplevelse!

                                       Bild: Kjell. 1950.

Då jag var barn och bodde i Göteborg brukade vi barn försiktigt gå runt bland parkrosorna för att samla nyckelpigor och andra små kryp. Vi räknade prickar och tittade på färgerna - vi var några slags upptäckare.

Ofta var min guldlockige lillebror med oss ute och sprang runt. Jag hade alltid ögonen på honom - och idag fyller han pensionär!

Jag tror inte, att han kommer att varva ner för det, men vi skall ringa och sjunga för honom om en stund ...

Kalasdagar

Idag är det tisdag och det har regnat. Välbehövligt! Och nu skiner solen igen ...

I fredags kväll skulle jag natta barnbarnet Konrad, som vi var barnvakter åt. Jag funderade på, vad jag skulle berätta för honom i rummets mörker.

Då våra barn var små brukade jag fantisera om myran August, som hade en röd keps - för att hans mor skulle se honom lättare. Åke brukade berätta om myggan Isidor. Det var skönt, att någon gång bara ligga bredvid barnen och berätta i mörkret, medan vi nattade dem.

Nu var det Konrads tur att få höra något berättas. Han hade varit en katt en god stund, så det fick bli en berättelse om katten Tussi och Truls, som vi hade i min familj då jag växte upp.

- Katten Tussi brukade hälsa på hos grannarna. En dag var hon med sin unge hos en familj, som hade lagt sill i blöt. Den sillen fiskade Tussi upp med tassen och bjöd sin unge på!

Det blev en sannsaga om vad sill var för något och hur det gick med maten, som familjen egentligen skulle ha - och sedan somnade Konrad gott.

Dagen efteråt åkte vi bil till Västerås. Vi passerade en jättehög med sand och grus. Konrad ropade och pekade:

- De håller på att göra en lekplats!
- Det skall bli en väg, sa jag.
- Ja en väg och en lekplats, ropade han fortfarande lika glad.
- Ja, kanske det, sa jag. En väg och en fin lekplats till alla barn, som vill leka!

                    Bild: Konrad och kusinen Rut leker tittut.

På söndagen var det kalas för Emanuel 14 år, som snart växt om oss - och för Konrad som fyllde tre på juldagen. Det passade bäst så!

Konrad hade önskat sig en docka och en vagn till present. Han blev väldigt glad, då han öppnade sina paket och fick precis allt han önskat sig. Han hoppade upp och ner av glädje, även när han öppnade paketet med grävmaskinerna, som vi hade gett honom. Böckerna var också roliga att få!

- Vad skall pojkdockan heta? frågade vi lite då och då. Skall han heta Knut eller vad?

- Mormor! svarade Konrad.

Fånga sommardagen

Igår var det en underbar dag, solen värmde och jag sa till Åke:

- Idag skall jag doppa mig i sjön - för första gången i år!

- Gör det du, men det är mycket pollen på ytan, så bli inte avskräckt - men det är bara att plaska undan, svarade han.

Idag är det lika vackert ute, igen. Jag skall väl inte sitta här, tänker jag.

                      Bild: Trädpionen.

För ett år sedan var vi på kalas hos min moster Vera, som fyllde 90 år. Jag skickade ett kort till henne, denna gång.

Jag skrev en sångtext på kortet, som min mor brukade sjunga för oss, då vi fyllde år.

God morgon, god morgon, vi hälsa dig så gärna, för dig lyser himmelens klarbelysta stjärna, ty det sägs oss idag - det är din födelsedag.

Mer än så brukade det inte alltid bli, men det fanns en vers till:

Och om vi hade blommor och bladen vore många, så skulle vi strö rosor på vägen där vi vandra, men bladen de är små och dess rosor äro få, vi hylla dig ändå.

Jag tror, att denna sång brukade sjungas i Veras och min mor Ruts barndomshem en gång i tiden.

Förresten, det finns flera nära och kära, som fyller år i dessa dagar, sången är till er med - och alla övriga med.

Nu skall jag fånga sommardagen!

Heja Sverige

Igår började jag att olja in trädgårdsmöbeln, som vi fick överta för ett tag sedan. Det var lämpligt väder för det - och inga insekter i farten. Vad kan man mer begära?

Nu skall jag inrikta mig på andra ting, men eftersom det är Nationaldagen idag, vill jag dela med mig av lite blått och gult först.

Himlen, sjön, lupinen och mormors glasögon äro blå -

                                  Bild: Rossen.

                      Bild: Mormors Glasögon.


azalean, smörblomman, maskrosen och solen får stå för det gula.

                      Bild: Azalea

En fin Nationaldag får vi önska oss alla!

                              Bild: Nils för några år sedan.


Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör ...

Inför Slånkvicku

Igår var det första träffen för "Flygar Tyskorna Ensemble" i By inför Slånkvicku ( = slådankvecka) i slutet på juli.  Det är en natur- och kulturvecka, som bjuder på mycket trevligt.

Det var väldigt roligt och spännande, att få var med och öva på nya sånger.

                     Bild: Vocadokören. Slånkvicku 2012.

Idag skiner solen och värmen är tillbaka ...

En sommar arbetade jag på arbetsterapin på Lindesbergs lasarettet. Vi hade samtidigt en sommarvikarie, som hittade på att vi skulle ordna med kardning och spinning av fårull någon dag - för den konsten kunde hon.

Vi brukade sjunga och dricka kaffe ute med de äldre, då vädret tillät. En dag var det dags för fårullen att bearbetas.

Döm om min förvåning, då jag såg att flera damer, som nästan aldrig var i farten annars, klarade av att karda och spinna ullen till garn - galant. Vilken glädje!

Jag gick in några gånger till två äldre damer, som inte ville gå ut och sa:

- Kom ut! Det är underbart väder idag!

- Det draaar, sa de.

Fina bilar

I kväll skall jag åka bil till By ...

På den tiden, då jag bodde i Göteborg, var det ett nöje för min kamrat Maud och mig, att sitta bredvid en bilväg och skriva upp bilnumren i ett gammalt räknehäfte. Särskilt roligt var det, då det kom en bil från Gotland, som hade bokstaven I på nummerplåten, eller då det kom en bil från norrland med Z eller så.

Det fanns inte så många olika bilmärken på den tiden, så vi blev bekanta med de flesta. De amerikanska bilarna var de vackraste, tyckte vi. De riktigt ovanliga bilmärkena, som Buick och Cadillac spanade vi efter att få se, någon gång.

Av alla de 143 familjerna, som bodde på Kransen 4, så fanns det sällan någon bil på parkeringen. En av de få bilarna på gården var en Fiat. Den ägdes av ett äldre par. Det hände emellanåt, att man kunde få se mannen sitta vid ratten med frun bakom bilen, knuffande på tills bilen äntligen kom i rullning.

Det var en viss status det där. De ägde ju en bil, även om den var i sämsta skick.

En dag kom det en ny familj till uppgång D. De parkerade sin bil utanför huset, en röd Studebaker.
Åh, så märkvärdigt det var! Gårdens barn flockade sig runt bilen - och speglade sig i den blanka lacken.

Mannen, som ägde bilen var en vänlig själ. Han hade även en filmkamera. Med den brukade han filma sin son och oss barn emellanåt. Så fantastiskt roligt det var, att lite senare få se filmen i styrelserummet i husets källare.

Vi var verkligen inte bortskämda med varken filmer eller bilar, så vi njöt i fulla drag.


År 1956 flyttade min familj från Göteborg. Det dröjde flera år innan vi fick en egen bil.

                     Bild: Lille Olle, farmor Ellen och Åke. 1963.

En dag hittade jag fotot på den fina bilen ovan. Jag tyckte, att kortet var så tidstypiskt, på många sätt.

Åke berättade ungefär så här:

- Vi gjorde en söndagsutflykt till Hedemora med fars splitter nya Opel. Vi var nog sex - sju stycken, som satt i bilen, kan jag tro. Och jag hade fått körkort!

Vilka tider! Jag undrar om parkeringsplatsen finns kvar ...

Gå runt

I går och idag på morgonen tog jag en runda i vår trädgård. Den är ganska förvildad efter alla år då vi inte bodde här permanent, men gräsmattorna är finklippta i alla fall.

                                  Bild: Syrenen är på väg.

Ofta, då jag går på mina trädgårdsvandringar, tycker jag mig höra min svärmor säga:

- Kom, så går vi runt?

Det var obligatoriskt på hennes tid och så viktigt! - en del blomster försvinner snabbt, så man får passa på. 

Nedanför garaget växer lunddockan. Den lyser i både vitt och ljust blålila. De hävdar sig väl, trots alla ormbunkar och andra konkurrenter runt omkring!

                      Bild: Lunddocka.

En gång fick vi för oss, att vi skulle rensa rent i backen på ogräs, men upptäckte, att där fanns det fåglar, som byggt bon i allt det gröna. Nu är vi försiktiga!

                      Bild: Löjtnantshjärta.

När jag var liten och hälsade på min farmor och farfar i Eneboga, brukade jag beundra den stora busken med löjtnantshjärtan. Jag kunde inte se mig mätt på dem!

                      Bild: Alpsippan och dillpionen.

Då jag gått runt i trädgården, kunde jag återigen konstatera, att många barrväxter farit väldigt illa i marssolen, även rhododenronbuskar och magnoliaträd.

En del blommor och buskar försvinner - men det mesta har ändå klarat sig - och jag kan göra som tjuren Ferdinand - lukta på blommorna och sitta på stranden och se hur Åke gladeligen simmar runt i sjön ...