Ofta, då jag går på mina trädgårdsvandringar, tycker jag mig höra min svärmor säga:
- Kom, så går vi runt?
Det var obligatoriskt på hennes tid och så viktigt! - en del blomster försvinner snabbt, så man får passa på.
Nedanför garaget växer lunddockan. Den lyser i både vitt och ljust blålila. De hävdar sig väl, trots alla ormbunkar och andra konkurrenter runt omkring!
Bild: Lunddocka.
En gång fick vi för oss, att vi skulle rensa rent i backen på ogräs, men upptäckte, att där fanns det fåglar, som byggt bon i allt det gröna. Nu är vi försiktiga!
Bild: Lunddocka.
En gång fick vi för oss, att vi skulle rensa rent i backen på ogräs, men upptäckte, att där fanns det fåglar, som byggt bon i allt det gröna. Nu är vi försiktiga!
Bild: Löjtnantshjärta.
När jag var liten och hälsade på min farmor och farfar i Eneboga, brukade jag beundra den stora busken med löjtnantshjärtan. Jag kunde inte se mig mätt på dem!
Bild: Alpsippan och dillpionen.
Då jag gått runt i trädgården, kunde jag återigen konstatera, att många barrväxter farit väldigt illa i marssolen, även rhododenronbuskar och magnoliaträd.
En del blommor och buskar försvinner - men det mesta har ändå klarat sig - och jag kan göra som tjuren Ferdinand - lukta på blommorna och sitta på stranden och se hur Åke gladeligen simmar runt i sjön ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar