Kalasdagar

Idag är det tisdag och det har regnat. Välbehövligt! Och nu skiner solen igen ...

I fredags kväll skulle jag natta barnbarnet Konrad, som vi var barnvakter åt. Jag funderade på, vad jag skulle berätta för honom i rummets mörker.

Då våra barn var små brukade jag fantisera om myran August, som hade en röd keps - för att hans mor skulle se honom lättare. Åke brukade berätta om myggan Isidor. Det var skönt, att någon gång bara ligga bredvid barnen och berätta i mörkret, medan vi nattade dem.

Nu var det Konrads tur att få höra något berättas. Han hade varit en katt en god stund, så det fick bli en berättelse om katten Tussi och Truls, som vi hade i min familj då jag växte upp.

- Katten Tussi brukade hälsa på hos grannarna. En dag var hon med sin unge hos en familj, som hade lagt sill i blöt. Den sillen fiskade Tussi upp med tassen och bjöd sin unge på!

Det blev en sannsaga om vad sill var för något och hur det gick med maten, som familjen egentligen skulle ha - och sedan somnade Konrad gott.

Dagen efteråt åkte vi bil till Västerås. Vi passerade en jättehög med sand och grus. Konrad ropade och pekade:

- De håller på att göra en lekplats!
- Det skall bli en väg, sa jag.
- Ja en väg och en lekplats, ropade han fortfarande lika glad.
- Ja, kanske det, sa jag. En väg och en fin lekplats till alla barn, som vill leka!

                    Bild: Konrad och kusinen Rut leker tittut.

På söndagen var det kalas för Emanuel 14 år, som snart växt om oss - och för Konrad som fyllde tre på juldagen. Det passade bäst så!

Konrad hade önskat sig en docka och en vagn till present. Han blev väldigt glad, då han öppnade sina paket och fick precis allt han önskat sig. Han hoppade upp och ner av glädje, även när han öppnade paketet med grävmaskinerna, som vi hade gett honom. Böckerna var också roliga att få!

- Vad skall pojkdockan heta? frågade vi lite då och då. Skall han heta Knut eller vad?

- Mormor! svarade Konrad.