Att skämma bort

I morse nämnde jag till Åke, att det var dags att skaffa mera solrosfrön och jordnötter till fåglarna. Han svarade ungefär så här:

- Det är väl inte underligt så många fåglar som du lockar hit!

Underförstått att alla skogens fåglar fått nys om vårt matställe, tänkte jag och sa:

- Men jag har varken katt eller hund eller får ...

                                      Bild: Jag, Theresia, Johanna.

Sommaren 1987 gjorde vår familj en semesterresa till Island. Vi lämnade Sverige, åkte på slingriga vägar genom Jotunheimen och slutligen till hamnen i Bergen.

Vi rastade emellanåt - och var det inte getter som tog emot på rastplatserna så var det får.

På bilden nedan var de envisa fåren med lamm på väg in i vår minibuss. De tyckte tydligen att vi borde bjuda dem på något. Johanna klättrade upp i bilsätena för att rädda sig!

                                     Bild: Johanna.

Vi pratade sedan både länge och väl om hur dumt det kan vara att mata "vilda" djur och göra dem orädda för människor.

Den 14 juli, i strålande sol, lämnade vi Bergen och såg Norges kust försvinna i fjärran. Två dagar senare kom vi till hamnen i Seydisfjördur, där vi fick stå länge i tullen innan vår rundresa på Island tog sin början.

                     Bild: Åke, Daniel och Tobias.


Vi såg massor av får genom bilrutorna och Johanna räknade dem och ritade streck i sin skrivbok. Hon hade svårt att hinna med att dokumentera dem alla!

Men på Island var fåren skygga. Så fort vi klev ur bilen så sprang de iväg och försvann.

Vi fick ändå fina minnen av fåren tack vare våra nya islandströjor, som vi fick tag på. De finns förresten kvar än i denna dag!

Och just nu är det snö i luften därute - 

och jag är glad att fåren har sin päls.

 Och att fåglarna har frön att äta -

och vill inte tro att jag skämmer bort dem ...