Boken bakom gäststugan lyste som en kopparbunke i solen -
och ön såg ut att må som en prins på andra sidan sjön.
Jag kunde inte låta bli att gå en bit efter stora vägen - och stå en stund i solen längre bort och blunda.
Och jag mindes alla gånger jag sagt till våra barn:
- Skynda er ut nu! Det är ont om sådana här vackra dagar - man måste ta vara på dem.
- Man har ju lärt sig med åren vad som gäller, log jag för mig själv.
I morgon kanske det är dags att ta fram paraplyet igen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar