En blå spegel

I morse var jag ute och skakade av trasmattorna utanför huset. Solen var på väg upp och någonstans i norr hördes vildgässens trumpetande läten.

Nog är det ett under, att fåglarna känner att det börjar våras ...

Åke och jag har haft väldigt bråttom att få färdigt i rummen längst nere i huset - och det lyckades.

Det var underbart att våra barnbarn, som var här några dagar trivdes så bra. De lekte skola, byggde en koja, byggde med legobitarna och läste böcker;

Och vår kamera strejkade, men idag fungerade den igen och jag tog en bild på dockan, som låg i fruktfatet från 1960-talet. Så bekvämt!

Här nedan är en bild, som Johanna tog med sin kamera nere på vedbacken en dag. Barnen hjälpte Åke att frakta ved från vedboden och lille Knut tittade intresserat på.

Och här nedan är Rut - glad i hågen.

                     Bild: Rut hämtar ved.


På söndag eftermiddag skulle Rut åka hem med sin familj och undrade med mig:

- Mormor kan jag få den där spegeln, som man kan titta bakåt med?

- Du menar den blå handspegeln? Ja, den kan du få ta med dig hem, sa jag.

- Mormor, var hade du spegeln sist? undrade Rut och lade huvudet på sned.


Lilla Rut, tänkte jag, det är väl du som lagt den någonstans.


Ingen av oss hade sett spegeln, men morfar hittade den till slut under några papper i köket - och det var ju trevligt att Rut tog hand om Martas gamla blå spegel, som bara legat här till ingen större nytta ...