Fiaspel och mycket annat

I morse var det segt att komma igång, men ute i äppelträdet var det livligt värre. Vi hade till och med en gröngöling på besök (eller om det var en gråspett), som hängde i fötterna och åt nötter ur fågelmataren.

Jag spanar alltid efter nya fågelarter hos oss ...

Nöjena förändras verkligen med åren!

Då jag växte upp var det inte så vanligt med en uppsjö med grejer att leka med, men jag är glad över att jag alltid hade tillgång till kritor och ritblock - och ett Fiaspel. Med tiden fick jag även ett Monopol.

Så spännande det var att försöka klara sig ifrån att hamna på Norrmalmstorg - ifall Maud, min kamrat, hade hus eller hotell precis där.

I slutet på 1950-talet kom kinaschacket in i huset hos oss. Min familj bodde i Tierp då.

Vi fick kinaschacket till julklapp. Det var ett trevligt nöje, som vi gillade allihopa.

När vi barn hade lagt oss på kvällen hände det att mor och far tog fram kinaschacket igen.
Jag kan ännu höra kulorna, som hoppade fram på brädet bakom den halvöppna dörren och småpratet från mina föräldrar - jag somnade gott till de hemtrevliga ljuden.

Idag städade jag bland pussel, leksaker, legobitar och spel och mycket annat.

Numera har vi en hel hög av sällskapsspel, som våra barn och barnbarn har haft att roa sig med genom åren - men jag tror att de gamla klassikerna Monopol och Fiaspel fortfarande står sig väl.

Hur som helst;

Att spela sällskapsspel, kan vara ett sätt att lära sig att räkna på - och sist men inte minst att lära sig att förlora ibland och att vinna emellanåt.

Och jag tänker på mina föräldrar, som tyckte att vi kunde få spela spel och ha roligt, men:

- Vad ni än gör, så blanda aldrig in pengar i spelen. För då kan man bli riktiga ovänner - om så bara för några ören ...