Igår var Åke och jag ute på en härlig skogspromenad. Det var det bästa vi kunnat ta oss för i det fina vädret - och det var Mors Dag.
- Mor lilla mor vem är väl som du ingen i hela världen, tralalalalala.
Ungefär så sjöng vi för mor Rut och ibland för mormor och farmor en gång i tiden. Vi nöjde oss med den första strofen i sången, men det var ändå alldeles tillräckligt för att den rätta känslan skulle infinna sig;
Och så fick jag till min glädje höra samma strof i mobilen mitt ute i skogen och hemma ...
Då Åke och jag kom tillbaka till vårt hus, kändes det fint att få svalka sig i sjön. Årets andra dopp för mig!
Vi passerade de lila, dubbla tulpanerna, som jag undrade varifrån de kom egentligen.
- Du har säkert köpt dem och planterat dem och sedan inte tänkt så mycket mer på det, sa Åke.
Jag tänkte att tulpanerna säkert hade placerat sig själva i backen, för att sprida glädje och överraska på något vis ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar