Innan vi åkte hemåt igen samlades alla runt kaffeborden. Där jag satt, pratade vi om naturen, göken, sjöfåglar och allt möjligt. Jag sa:
- Jag hörde ett väldigt hest, långdraget morrande i skogen en kväll. Vad tror ni att det kunde vara?
- Det var väl en hes räv eller en trana, eller ett hjortdjur eller vad som helst, skrattade de som satt närmast mig.
- Det kanske var ett lodjur, sa jag.
- Svårt att veta, fick jag till svar.
Då jag kom hem igen blev jag överraskad av att den dubbla vitsippan äntligen visade sig igen. Jag som senast igår trodde att den försvunnit för gott. Åh, så roligt, att få se dem på sin vanliga plats.
En annan glad överraskning var att få se Åke, som höll på att gräva upp en plätt bland ogräset till våra nyinköpta pallkragar.
Det skall bli väldigt spännande att få fylla dem med jord och att sätta frön framöver.
Det är hög tid att ägna trädgården lite tid - men jag skulle gärna vilja veta vad det är för "läten" i skogen.
Jag tänker osökt på vår lilla Kristina, som var ett par, tre år gammal och viskade, undrande:
- Vad är det som låter?
Den gången var det "bara" korna i närheten av mormors och morfars torp, som råmade och lät ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar