Inatt regnade det och idag blåser det kyliga vindar, men det känns ganska bra med en sådan dag, emellanåt.
För två år sedan var Åke och jag i full färd med att flytta hit till Horndal för gott. Det var riktig värmebölja då vi plockade ur det sista och städade lägenheten i Enköping.
Tänk, att vi gjorde slag i saken och tog steget att flytta hit - och att vi fick hjälp att bära och lasta i och ur flyttbilen ...
För 30 år sedan, en härlig sommardag, såg jag en äldre man sitta i sin rullstol på Lindesbergs lasarett. Han väntade på sjukgymnasten, precis som jag, just den dagen. Jag sa:
- Skall vi titta ut i trädgården medan vi väntar?
Jag gick runt där med mannen i rullstolen och vi pratade om väder, vind och natur. Kan man önska sig något bättre en vacker sommardag?
Några dagar senare låg det ett brev och väntade på mig inne på arbetsterapin, där jag arbetade just då. Det var ett brev med sommardikter, som den äldre mannen skrivit.
Idag hittade jag brevet igen - och jag återger inledningen av den första dikten här:
Satt i min stol och väntade på gymnasten
när det kom en dam fram frågade väntar du
Ja, men jag förmodar hon har väl inte slut, lunchrasten
hon sa då kör jag ut dej bland buskarna nu
så du får se litet av guds fria natur
kan du tänka hon stannade en stund och prata
hon gjorde sig tid för mig, gamla filur
och hon talade vänligt, och inte gnata ...
Jag blir fortfarande varm i hjärtat då jag läser dessa rader.
Inte visste jag, att det var en poetisk själ jag mött den där dagen. Man kan aldrig nog förundras över människor och tillfälligheter ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar