Spegelbyrån

Igår rensade vi ogräs både Åke och jag. Det blev många skottkärror fulla med lupiner, kirskål och rallarrosor. Nu ser det ganska fint ut där ute ...

För drygt hundra år sedan skulle Rudolf gifta sig med sin kära Olga och i samband med det beställde Åkes morfar Rudolf ett helt möblemang av en snickare i Sölvesborgstrakten; Säng, matbord, stolar, en skänk, en byrå och sist men inte minst en stor spegelbyrå. Möblerna användes sedan år efter år, utan att slitas ut.

- Tänk vilka slitstarka möbler, de hade på den tiden!

Spegelbyrån var något alldeles extra för Olga - och med tiden blev den även en kär del i hemmet för alla de tio barnen, som hon och Rudolf så småningom fick.

År 1973 dog Olga och min svärmor Marta fick överta den gamla spegelbyrån. Jag vet inte vilken färg byrån hade haft från början, men Marta lutade tyvärr av den. Det var så man ofta gjorde på den tiden.

Spegelbyrån har sedan dess stått i Martas och Runes sovrum - endast en kort period på äldreboendet i Horndal, där Marta bodde den sista tiden av sin levnad.

Nu har spegelbyrån stått i vårt sovrum ett tag och vi har hela tiden knotat över de tunga, tröga lådorna, som vi dragit i varje dag.

En dag sa vår snickare, som var här och hjälpte oss med duschrummet:

- Skaffa ett gammalt skåp på Blocket. Det skulle väl passa här inne?

Det var säkert därför, som Åke och jag kom på att ställa in den gamla spegelbyrån i den torra delen av duschrummet.

                                    Bild: Olgas spegelbyrå från år 1912.

- Vad tror du Olga skulle säga om det? undrade jag.

- Jag tor inte, att hon skulle misstycka, svarade Åke.

- Inte jag heller, svarade jag. Hon var alltid så glad och positiv!

Nu står spegelbyrån där inne och har fortfarande lika tröga lådor, men vi drar inte så ofta i dem numera. I en av de små lådorna ligger saxarna - och det har redan barnbarnen lärt sig!

Jag tror faktiskt att spegelbyrån trivs på sin nya plats ...