Dan Andersson-afton

Ibland upptäcker man blommor och personer, som har utvecklats och tagit plats, trots allt ...

I fredags kväll cyklade Åke och jag till Horndals Bruk. Högt, högt uppe i luften flög svalorna i eleganta svängar.

Vi var på väg till en Dan Andersson-afton innanför de gamla ruinerna av Lancashiresmedjan. Stolar och bänkar stod redan uppradade i kvällssolen, då vi kom fram.

                              Bild: Bengt Säll berättar och sjunger.

Ruinerna, järnbalkarna, rester av härdarna och de ståtliga träden blev en stämningsfull inramning till Dan Anderssons liv och visor, som Bengt Säll tolkade på sitt sätt. Man förflyttades bakåt i tiden, påtagligt.

- Hur kan man någonsin forma tankar och ordslingor, som Dan Andersson gjorde? tänkte jag.

Vemodiga texter ibland, men med en djup ton av värme; Allt ifrån den kända visan om Jungman Jansson till den välkända sången "Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus."

Nog var Dan Andersson en ovanlig blomma, en känslig person, som ofta gick omkring och drömde -
men han fick en plats i tillvaron - och det blev något alldeles enastående av hans drömmar in i vår tid.

Vi fick mycket att prata om, Åke och jag, då vi cyklade hemåt efter sjön i skymningen ...