Igår var jag ute och gick en långpromenad i det vackra vårvädret; På kvällen var det julmusik i Horndals kyrka och jag drog mig till minnes, att det var 46 år sedan jag träffade Åke för första gången ...
Någon gång på nyåret 1967 satt jag hemma hos min mor och far och tittade på TV. Det var programmet "Röda Fjädern", som var så populärt att titta på just då - och det var Lennart Hyland, som med stor inlevelse ledde programmet.
Folk ute i landet kunde samtidigt, som de skickade in en slant till insamlingen få vara med och önska sig en repris. Vi fick se en trevlig repris med Hasse Alfredsson och Tage Danielsson - och Lennart Hyland sa ungefär så här:
- Det är en familj i Avesta, som skickat in av sina julklappspengar till insamlingen ...
- Så fantastiskt! sa jag och vände mig till mina föräldrar.
Bild: Krylbo station, som numera har ett 50-talscafé.
De allra sista dagarna 1967 träffade jag Åke i Stockholm och året som följde åkte vi tåg en hel del till varandra. Han tog tåget från Krylbo station och ibland var det jag, som tog tåget från Stockholms centralstation.
Bild: Centralstationen i Stockholm. Nils Ericsson. 2013.
Vi fick träffa varandras föräldrar och syskon och närmaste släkt.
På våren sammanförde jag Åke med min mormor Hulda. Det kändes, som om det var viktigt att få del av hennes visdomsord, trots att jag redan visste vad hon skulle säga!
Då vi sa adjö till henne, viskade hon till mig och log:
- Det var en rar pojke!
Och jag fick så småningom veta, att den där familjen i Avesta, som Hyland berättat om var min blivande man med familj.
- Hur skall man kunna förklara det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar