Töväder

Töväder och sol över ön!

Åkes alla fina skottade vägar är gröna, men runt omkring i backarna ligger snön kvar. Rena snögubbe-snön, som det ofta var i Göteborg på vintrarna ...

År 1954 - 1955 gick jag på Ånässkolan eller som alla sa "Slottet." 

Ute på gården fanns ett tandläkarhus, som kallades "Plågis" och ett badhus, med en liten bassäng;
Och vi fick äta på "Bamba."

I denna fina skola fanns Ester Gustafsson, som jag fick nöjet att ha som fröken i klass fem och sex.

Jag minns inte mycket av allt som vi fick lära oss - det jag minns bäst var atmosfären av trevnad i klassen.

                      Bild: Ånässkolan. Google-bild.

Vår lärarinna var nära pensionsåldern, lite trött ibland och med migrän vissa dagar. Vi visste trots det, att snart skulle hon speja ut över klassen igen, med sin varma blick.

Ester Gustafsson hade en säregen förmåga att få med sig hela klassen på noterna, i alla sina ämnen. Det roligaste jag (vi) visste var att svara snabbt på frågor, hur många som helst.

Hon gav oss en fråga, som snabbt, snabbt följdes av nästa fråga. Då behövde vi inte räcka upp handen först, utan svarade så kvickt vi kunde. Svaren haglade i klassrummet!

Alla ämnen, geografi, historia, kristendom o.s.v fick sig en omgång, beroende på vad vi haft till läxor.

                     

Bild: Sara. 2008.

En dag fångade vår fröken in mig och Maud och frågade oss till råds.

- Vad säger ni?

Vi stannade till och undrade vad det kunde vara.

- Jag tänker på Tommy, som kämpar så väl! Jag vill ge honom ett bra betyg i något ämne, trots att han inte fått så bra resultat på proven.

- Jag vill uppmuntra honom! Tror att han behöver det, fortsatte hon.

Vi hade, precis som vår lärarinna, sett hur flitig Tommy var på lektionerna och beundrat hans tålamod. och vi svarade:

- Det tycker vi, att fröken kan göra.

Och så sprang vi nerför alla trappor på skolan ut på skolgården - och tänkte inte så mycket mer på det ...