Lugnt och stilla

Ibland kommer den förväntansfulla glassbilen och spelar sin välkända melodi - och stora timmertransporter på Grönsinkavägen ovanför vårt hus, men inte idag.

Det är vintersol, lugnt och stilla ute, som om det vore helg ...

                      Bild: Grönsinkavägen. Olle och Åke. Vintern 1969.

I min familj berättades det emellanåt historier från förr. Det var mina morföräldrar, som tagit med sig gamla historier från Småland - i flytten därifrån.

Det var en gång en dräng, som fått avsked från storbonden, men drängen var glad ändå. Han hade nämligen fått ett fint avskedsbetyg, som han stolt visade upp för alla. Så här löd det:

"Lugn och stilla i skogen.

Ej bullersam på logen.

Men i grötafatet en stor träl."

Jag frågade min bror häromdagen: - Minns du den ramsan? Det gjorde han så klart!

                                  Bild: Grönsinkavägen, mars 2013.

Mina farföräldrar, framför allt farmor, kunde berätta historier från Södermanland.

Berättelsen nedan var en sådan.

Det var en gång ett par små barn som gick landsvägen fram. Då fick de se en man med häst och vagn närma sig. Barnen vinkade och undrade om de kunde få åka.

- Vart skall ni då? frågade mannen.

- Till huset där borta, svarade barnen och pekade.

- Jaha, då är ni ett par av mina barn, svarade han.


De där sanna historierna från verkligheten och många andra ledde till långa samtal i vår familj, då jag växte upp.

Vi barn, tyckte det var spännande att höra de gamla berättelserna om och om igen. Och vi sa ofta:

- Varför?