Dessa fönster

Då solen lyser och alla fönstren ser dammiga ut, då är det vår!

Igår kväll började jag putsa altanfönstren. Det är rätt roligt nuförtiden eftersom vi har bytt ut många fönster till mer lättskötta ...

                      Bild: Emanuel och Elias på besök i Horndal. 2003.


Den första lägenheten Åke och jag bodde i tillsamman låg på Åsgatan 12 i Avesta. Det var en fin lägenhet, som vi var glada över;

Men en dag skulle vi putsa fönster.

Det stora, tunga fönstret fälldes ut i vardagsrummet och öppnades sedan som en bok. Jag sträckte mig ut över glasrutan och tvättade med en trasa, som luddade, minns jag.

Åke höll i den andra fönsterrutan rakt upp, medan jag försökte att få första rutan blank och ren.

Ingen av oss var vana vid sådana "dumma" fönster. Varje gång, som vi trodde att det var klart, så började vatten från ingenstans att rinna ner mellan rutorna.


Det var en av de första kriserna, som vi genomlevde tillsammans! Jag fick tårar i ögonen och höll på att ge upp. Åke vågade knappt titta på mig.

Han gick ut i köket en stund och kom tillbaka med ett ihopvikt papper, som han gav till mig.

I det fick jag läsa och förstå, att jag var världens duktigaste fönsterputsare - eller hur det nu var.

Jag blev iallafall lugn och tillsammans bestämde vi oss för att fönstret var rent och att resultatet fick duga - och jag var glad över att Åke visat sådan diplomatisk talang!

                       Bild: Kristina. 1979.


Åren gick och vår Kristina var 8 år och hade många funderingar. En dag sa hon:

- Alla killar är dumma! Det kommer att bli svårt att hitta en kille att gifta sig med!

- Ja, man kan inte ta den förste bäste, sa jag.

- Nej, det är nog som att leta efter katten Lotta, sa hon fundersamt.


Ja, kära lilla du vilka djupa tankar du hade, redan på den tiden ...

PS. Katten Lotta skrev jag om igår!