Det kommer säkert att bli en riktigt fin vårdag och "glassdag!"
Jag hörde häromdagen att Rut och hennes kompis J. hade fått glass, som de satt och rörde om i tallrikarna. De resonerade om hur mycket de skulle fortsätta att röra om i glassen.
- Man kan inte röra för mycket. Då tror glassen att man inte vill äta den sa Rut.
- Men glassen kan väl inte tro. den lever ju inte! sa J.
*
En annan dag var det dags för Rut att besöka tandläkaren.
Theresia hämtade hem henne tidigt på förskolan och sedan borstade de tänderna på toaletten hos tandläkaren.
Rut hade längtat mycket efter att få komma till tandläkaren och tyckte att allt var spännande och högtidligt. När hon förstod att det var den egna tandkrämen och tandborsten, som Theresia tagit med sig till henne, blev hon väldigt glad och kände sig tydligt älskad. Hon utbrast:
- Mamma! Du vet inte vad det här betyder för mig!
Och så gav hon sin mor en kram.
Bild: Rut med lille Knut.
På den tiden som Theresia var ungefär i samma ålder som Rut, inemot 6 år, sa hon glädjestrålande en dag:
- Tänk att jag lärt mig att knyta rosetter!
Och för att återgå till glassen i början!
Om jag känner vår kära Theresia rätt så hade hon valt glassen med omsorg eller tillverkat glassen själv.
Jag skall nog överraska Åke med något gräddaktigt till kaffet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar