På nyårshelgen 1978 - 1979 hade vi besök av Åkes föräldrar och katten Lotta i Kungsängen. Kristina skulle fylla 9 år och Daniel 6 år och Tobias var nyss fyllda tre år. De hade väldigt roligt med katten.
Barnen kastade papperstussar, som katten jagade och de klappade henne, så fort de kom åt - men på nyårsdagen var katten spårlöst försvunnen.
Vi letade i lägenheten - och utanför huset, men vi såg inga kattspår i nysnön;
Och vi var uppe hos familjen Karlsson, som bodde på övervåningen och undrade:
- Kan er jakthund hjälpa oss att leta reda på katten?
Hunden nosade överallt i vår lägenhet och i trapporna utanför, men den gav inga signaler.
Det slutade med att Marta och Rune till sist fick åka hem till Horndal utan katten Lotta. Det var för sorgligt!
På kvällen satt hela familjen en aning molokna och tittade på TV:n, då plötsligt Lottas svarta huvud stack upp bakom böckerna i bokhyllan. Då hade hon sovit färdigt - och hon hoppade ner på golvet och sträckte på sig. (Lotta fick vara kvar hos oss hela veckan, tills Rune hämtade hem henne)
En stund senare satt familjen och åt risgrynsgröt, som blivit över från nyårsaftonen. Tobias fick mandeln!
- Du får önska dig något, sa vi.
- Önska dig en lillasyster, sa Kristina. Daniel nickade!
- Nej, jag önskar en mandel till, sa Tobias. Och det fick han!
Det är härligt att dra sig till minnes! I november 1980 fick barnen en lillasyster, Johanna;
Och idag är det 30 år sedan lillasyster nummer två kom till världen.
Åke och jag ringde till Theresia och gratulerade i morse. Hon berättade att familjen kommit in på morgonen och sjungit "Ja må hon leva" för henne.
- Ja, ja, ja! ropade lille Knut för full hals ...
Så mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar