Kaktusminnen

Mina "vänliga" kaktusar kan stå i månader bakom en gardin och se hur trista ut som helst, så en vacker dag är de som förvandlade. Idag beundrar jag den vita novemberkaktusen och de är behagliga, utan taggar ...

                                  Bild: Vit novemberkaktus.

Då jag var barn och vi hälsade på hos moster Anna med familj utanför Malmköping hörde jag, att de hade en speciell kaktus, som de pratade lyriskt om. Det var något sagolikt med den!

- Ni får gå upp i natt, så får ni se! sa morbror Gustav.

Där mitt i natten stod den sedan med en jätteblomma, som doftade. Det var "Nattens drottning", som visade sig i hela sin skönhet - och jag visste inte om jag var med den natten, sov eller var vaken! 

                      Bild: Purpurordenstjärna.

I början på 2000-talet fick jag överta en gammal kaktus, som stått övergiven länge på ett kontor. En dag överraskade den oss med de märkligaste blommor, man kan tänka sig. Fjuniga och starkt rosa, men illaluktande, det kanske är därför man sällan ser dem i affärerna - och så småningom försvann den hos oss med.

För en tid sedan beundrade vi kaktusarna i Turkiets heta sol.

                      Bild: Fikonkaktus.

- Det skulle vara roligt att få se dem blomma, sa jag till Åke. Undrar hur fikonen smakar? 

Hur som helst, kaktusar med taggar får man akta sig för, men blommorna och eventuella frukter är riktiga underverk, som är värda att vänta på att få se.

Men jag nöjer mig tills vidare med november -jul - och påskkaktusar, som är väl värda att vänta på -

precis som "Te-buffén", som kören inbjuder till i morgon ...