Lite småprat

Det är snart inte ett enda löv kvar i äppelträdet, men det har sina fördelar. Nu kan vi se fåglarna när de kommer flygande, sätter sig på en gren och letar sig fram till fågelbordet. Det är trevligt att se vinterfåglarna igen och höra att de faktiskt kvittrar.

Vi borde väl också "kvittra" lite mer, trots mörkret som smyger sig på, tänker jag.

Jag ser fram emot att träffa bekanta över en kaffekopp, i morgon; Och det slår mig, att det är väl det som fåglarna gör - samtalar menar jag - fast de kalasar på solrosfrön förstås.

Lite småprat är alltid trevligt. Johanna berättade från Konrads och hennes bilresa till oss:

- Skall jag sätta på något, som du kan lyssna på? Halvan eller något?
- Nej! Annars kan man inte prata! svarade han.

Jag tyckte att det lät så rart!

                      Bild: Rut och Konrad bygger en hamn med en "vågbrytare."

En gång berättade min mor, att hon råkade slå fel nummer på telefonen och damen, som svarade i andra änden sa:

- Så trevligt! att få ett telefonsamtal. Jag har inte pratat med någon på en hel vecka.

Då tog mor sig tid, att prata med henne en god stund och då samtalet avslutades, sa damen i luren:

- Det här var riktigt trevligt! Snälla frun, ring fel någon mer gång ...