På den tiden, som vi fortfarande åkte till Malmköping, där min mor Rut växte upp, brukade hon peka upp emot tallskogen uppe på höjden och säga:
- Den där tallskogen har jag och min klass varit med och planterat för många år sedan. Vilka fina träd det blivit!
Min mor, far och bror bodde i Almunge några år (1958 - 1961) och vi fick en oväntat stor utgift, som gjorde att en hel månadslön försvann. Det blev en riktig prövning för oss alla!
Mor var tvungen att försöka skaffa en inkomst. I samma veva sökte en markägare hjälp med skogsplantering - och tack vare det fick mor ett säsongsarbete.
Mor trivdes med att sätta tallplantor och visste sedan barnsben precis hur det skulle gå till. Varje dag kom hon hem och såg trött men glad ut - och hon berättade om kafferasterna, och om glädjen att vara ute i skog och mark tillsammans med arbetslaget.
Alla i gänget verkade dock inte vara så motiverade, till en början. Men mor kunde inspirera de flesta! Snart hörde jag ingenting mer om negativa tongångar;
Och jag kunde få med mig pengar till luncherna i Uppsala, där jag gick i skolan - tack kära mor och far för det!
En dag kom vår Tobias hem med tre tallplantor, som han fått. De hade varit på en mässa och Tobias ville plantera plantorna någonstans. Jag tror han var tio år då.
Vår villatomt passade inte så bra för tallar, men mor och far, hade ett torp där tallarna kunde planteras på rad, bakom ladan.
Sista gången jag såg Tobias tallar, som växt till sig rejält, var då mina föräldrars torp såldes, 2004.
Vi får väl ta en tur förbi det gamla torpet och kika uppåt skogen någon gång. Tallarna är nog riktigt höga och ståtliga nu ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar