Åke och jag var och hämtade Rut på förskolan en eftermiddag. Hon blev så glad då vi kom och hon kramade om oss. Stolt vände hon sig om till barnen runt omkring och sa:
- Det här är min mormor och morfar.
- Jaha! sa de och tittade storögt och med stor förundran på oss.
Jag förstod, på deras skärskådande miner att vi var riktiga sevärdheter! och jag log mot dem.
Lille Knut hade vi hämtat strax före och han visade med hela kroppen, att det var roligt att se både oss och storasyster Rut, senare.
Så annorlunda det är nuförtiden!
- Hur var det egentligen på 1940-talet, då min lillebror och jag var små? tänkte jag. Inga Pampers-blöjor, inga bilbarnstolar, cykelhjälmar, kylskåp, tv-apparater, datorer, stora lekplatser, legobitar ...
De flesta mödrar var hemma på den tiden. Vår mor satt en period och sydde korsetter och vackra underkläder i köket. Det var ett hemarbete, som hon hade och jag tyckte det var roligt att se hur plaggen växte fram och packades ner i en stor låda, då allt var klart.
Samtidigt var lillebror Kjell liten. Så bra att far tillverkade en stor barnhage till honom, där han kunde vara i säkerhet och där han kunde krypa omkring och leka, samtidigt som mor sydde.
Han verkade finna sig i det och jag hoppade ner till honom ibland och lekte, jag med.
Men en dag var han nog trött på att vara instängd i barnhagen. Han bröt helt enkelt av några pinnar i hagen och kröp ut; Därefter blev det mindre avskildhet för mor i köket.
Så minns jag, att han satt i sin barnmatsstol i trä och åt och kladdade, som alla små barn, ända tills han växt ur stolen och ville bära iväg den till vindskontoret i huset.
- Jag tar den! sa han och bar iväg med stolen uppför trapporna.
Jag glömmer aldrig hur imponerad jag blev över min lillebror Kjells styrka och iver.
Visserligen höll mor i lite i kanten på stolen, men ändå ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar