Tidernas

Minns i september den härliga sommaren, minns i november den ljuva september ...

Igår sa jag till Åke:

- Nu går jag ut på en promenad!

- Hur länge är du borta?

- Det får vi se! Det beror på de nya skorna hur långt det blir, svarade jag.

Så stegade jag iväg med skorna, som väl egentligen är avsedda att springa i. Jag tänkte på 

lördagen då vi var i By kyrka och på hur tiderna förändrats ...

Det var By Folkdanslag, som framförde "Tidernas Bröllop."

Det blev en riktig historielektion, som hette duga. Vi fick höra om seder och bruk i gamla tider och lyssna på brudmarscher och polskor - se tidsenligt klädda brudpar sakta gå fram i mittgången; 

Och till sist beskåda alla bröllopsgäster i folkdräkter, som deltog med förnämliga folkdanser.

                      Bild: By Folkdanslag.

När vi åkte hemåt kändes det, som om vi deltagit som bröllopsgäster på ett riktigt bröllop. Den där varma känslan, som väcktes till liv av Mendelssohns bröllopsmarsch och därmed minnet av vårt eget bröllop, stannade kvar i mitt inre.

Marscher över huvud taget, har alltid väckt varma känslor hos mig. Undra på det! Jag som växt upp med Frälsningsarméns marscher.

                      Bild: Min far längst till vänster. Ytterhogdal, 1940.

Jag kunde inte, och kan inte låta bli, att tänka på min far Bertil. Han som aldrig fått lära sig att spela några instrument, men var väldigt bra på att hålla i en trumma och slå takten ...