Bild: Körsbärsbenved.
- Det kanske är den där fladdermusen, som jag släppte ut en natt i somras, sa Åke.
- Ja, sa jag. Då var det minsann inte så roligt!
- På dagtid, har jag aldrig sett någon tidigare.
Sedan följde ett samtal, då jag berättade om en regnig sommar då min familj bodde i Tierp år 1956, eller så. Det var en riktigt dålig sommar, men myggen och alla andra insekter trivdes. Då kom fladdermössen, mitt på dagen; Sedan dess har jag aldrig sett dem så nära och i sådana mängder.
Jag berättade även om en resa till södra Tyskland, som jag varit med på. I samband med den resan fick vi besöka ett mycket gammalt slott med en vattenfylld vallgrav runt omkring, som säkert var en riktigt bra plats för mygg att lägga ägg i.
Inne under några av slottets höga, mörka valv bodde kolonier av fladdermöss. Jag såg dem hänga sovande i fötterna, under taket - och vi fick höra om deras enorma skyddsvärde och att fladdermössen räknades noga - och vi fick höra att de skyddades på otaliga sätt av en europeisk konvention, Eurobats.
Det var en av höjdpunkterna på resan, att få se dem, tänker jag idag och plockar fram min röda fleecetröja för att gå ut.
Det känns, som om jag aldrig mer kommer att vara rädd för fladdermöss, sedan igår, och vi ju har faktiskt en fladdermusholk högt uppe i ett träd på stranden, som vi fick i present en gång.
Skall nog ta en titt uppåt på den idag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar