Faror

Idag är det frost på marken, men solen är på väg över grantopparna ...

Häromdagen tog jag en vända och tittade om det fanns något trevligt att se i trädgården.

Där stod trolldruvan med vita bär, trots att jag försökt att ta bort blommorna från både den och den röda trolldruvan. Bären är väldigt vackra, men giftiga - och växten verkar svår att utrota.

                                   Bild: Vit trolldruva.

Så fick jag höra, att bären är väldigt otäcka att smaka på, så de åker snabbt ut ur munnen, om någon skulle få för sig att smaka på dem - och om man inte äter en hel klase bär, så är det ingen större fara.

Efter det beskedet kommer jag, att i fortsättningen ta de vackra kvistarna med blommor och bär med något större lugn; Men ändå varna barnbarnen för dem, förstås - och säga som Konrad, 3,½ år:

- De här kan inte människor äta!

                      Bild: Kojan, som Rut och Konrad byggde. 2013.
                                 
När våra barnbarn (de mindre) var här, tror det var förrförra vintern, var det andra faror som gällde.

- Det finns spöken nere i källaren! sa de till mig och såg lite skraja ut.

- Nej, vi har inga spöken här hos oss, sa jag. Och det finns inga heller!

En stund senare gick jag ner i källaren. Där stod stolar och tunga saker framför bastudörren och handtaget var ombundet med snören. Jag undrade:

- Varför?

- Vi har låst in spökena, svarade Nils - och de övriga nickade.

Sedan verkade det, som om friden var återfunnen, för snart åkte legobitar och annat fram igen.
                      
Jag drog mig till minnes den där rörande episoden ...

I morgon kommer nämligen vår snickare och river bort en vägg och bastun och duschen kommer att försvinna i källaren.