Hallonsnåret

I morse frågade jag Åke om bilden nedan:

- Grävde verkligen din far hela slänten för hand?

Han var säker på det och sa:

- Inte använde han några maskiner, inte ...

                       Bild: Rune. 1968.

Det var våren 1968 och Åke och jag förlovade oss. Vid den tiden fick Åkes far och mor tillträde till sitt sommarställe i Horndal, där vi numera bor. 

Hela slänten nedanför huset var överväxt med sly, hallonsnår och fjolårsgräs. Rune började röja, på en gång!

En vacker vårdag var Runes föräldrar Ellen och Viktor på besök, samtidigt som oss. Vi hade riktigt trevligt - men dagen hade kunnat sluta riktigt illa!

Rune fick för sig att han skulle sätta eld på hallonsnåret då vi var där. Hela slänten tog snabbt eld med hallonsnår och allt. Det var riktigt otäckt - och än värre blev då vi såg hur Ellen "gamla människan" sprang rakt in i lågorna och började stampa med fötterna, för att försöka släcka elden.

Som väl var fick någon tag i hennes arm och drog henne därifrån - och lika plötsligt som elden flammat upp, lade den sig och slocknade. Tack och lov!

Sommaren efteråt var det åter midsommar och vi var där. En del av slänten var uppgrävd.

                      Bild: Rune, midsommaren 1969.

Åkes mor Marta och lillebror Olle grävde, även de, med liv och lust - och satte ringblomsfrön ...

                      Bild: Marta och Olle.

Med åren blev det en vacker gräsmatta på hallonsnårets gamla plats - och vi har kunnat fira midsommar med midsommarstång och lekar i många år - just där!

                       Bild: Midsommar. 2013. Och björnen sover!

Vem kunde ana det?