I förra veckan var vi i Turkiet en bit från staden Kas. Solens strålar brände, och jag som är ljushyllt kunde inte sola så mycket - men ändå sitta under ett parasoll och njuta av Medelhavets glitter och vågornas brus.
Bilden ovan visar en bit av havsstranden och serveringen under soltaket, som enda skydd.
Vilken lugn och skön plats det var! Varje morgon var frukostbuffén dukad under soltaket. På kvällarna var middagen dukad under samma tak, men med en vacker stjärnhimmel över alltihopa.
Jag sa till Åke:
- Vi borde allt ha fyrarätters hemma också! Och lägga upp maten så vackert, som här.
- Ja, det får vi satsa på, svarade han.
Vilket överdåd! Grönsaker, frukter, ostar och maträtter - men först en skål varm soppa.
Soppor, en ny variant varje kväll; Tomatsoppa, svampsoppa, potatissoppa, grönsakssoppa, morotssoppa.
Och jag tänkte på restaurangen, som Åke och jag var till i Uppsala på avresedagen till Turkiet. Vi beställde en kebabsallad - och in kom en djup tallrik täckt med ljusbruna köttskivor och jag sa till mannen i kassan:
- Vad är det här? Var är salladen?
- Salladen ligger under kebabköttet, sa han och tittade undrande på mig.
Jag hade aldrig sett något liknande. Vilken brist på fantasi, tänkte jag.
- Om det skall se smakligt ut får du betala mycket mer, sa Åke, då vi satte oss vid vårt bord.
Och jag skrattade åt kommentaren, men petade i maten och tänkte på Ann-Maries mor, som skulle passa mig några dagar, då jag var liten. Hon bjöd mig på en tallrik till brädden fylld med havregrynsgröt - ingen mjölk fick plats ens. Vilken vånda! Jag som inte hade någon större aptit, som barn. Dagen efteråt fick jag iallafall en mindre grötportion.
Och kebabsalladen i Uppsala blev uppäten, trots likheten med barndomens havregrynsgröt, men den blev aldrig förevigad med en bild. Det hade jag inte rätt att göra, tyckte jag.
Visa tacksamhet över att du har mat på bordet, som man sa förr, och det är så riktigt och sant ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar