Porträtt

Kyla, frost och spår av snö - och jag skall leta fram fågelborden ...

En dag var jag på "Öppet Hus" i församlingshemmet. Det finns alltid någon bekant, som är där - och ibland träffar man någon helt ny person vid kaffeborden.

Bredvid mig satt en kvinna med ett skissblock. Hon föredrog att använda pennan, medan hon lyssnade på oss andra, som sjöng visor.

Jag berättade för henne om min skoltid, då jag ofta satt och ritade krusiduller på lektionerna, medan jag lyssnade på lärarna.

- Det har väl inte blivit så mycket mer än så, sa jag till min bordsgranne. Men det har varit en glädje - och jag har ritat i marginalerna på många, långa sammanträden och har därmed kunnat hålla mig vaken i tanken.

På hemvägen kom jag att tänka på min mor, som lite då och då berättade från sin skoltid i Malmköping, på 1920-talet. Mor tyckte om att sjunga, men det var flera barn i klassen, som inte kunde hålla ton.

Lärarinnan sa:
- Ni kan inte sjunga! Ni får rita istället!

- Och inte kunde de stackars barnen rita heller, sa mor. Vad skall vi rita? undrade de.

Men den sista tiden i skolan kom en ny lärare, Hallinder;

- Alla skall vara med och sjunga! sa han bestämt.

I förra veckan träffade jag barnbarnet Rut 5 år, som både kan sjunga och rita.

Jag fick genast se porträttet, som hängde på kylskåpet - och jag tyckte att Rut avbildat sin mor väldigt fint; Glada ögon och en glad mun - och långt, brunt hår.

Och jag tyckte det var ett strålande porträtt, som sa mig mycket mer än många tavlor jag sett på konstgallerier ...