Moster Alva

Idag kommer jag inte åt några fotopärmar p.g.a reparationerna nere i bottenvåningen i huset. Men ...

Min mor Rut brukade berätta om sin syster Alva, då hon var ung, som hade många idéer om hur mor skulle klä sig. Hon älskade att ge råd om modeller och färger och att fixa hattar. Min mor sa:

- Men du då, Alva? Vad skall du ha på dig?
- Jag? svarade hon. Jag har väl alltid något, att sätta på mig.

Moster Alva var jordnära och kunde - lika glad ändå - komma med lågklackade skor och  något vanligt för egen del - men hon förespråkade festkläder och högklackat till mor.

Moster Alva gifte sig med Lennart, som hade en gård med många djur. Därmed fick hon mycket att göra på gården - och med de tre barnen som kom efterhand.

Då jag växte upp och fick komma på besök, var det en sagolik miljö att hamna i. Det var spännande med alla djur, skogar, åkrar och ängar. Jag växte ju upp i Göteborg och kunde känna skillnaden.

                                  Bild: Potatisskörd i Blekinge. 2012.

Alva var en riktig bondhustru, som klarade av allt praktiskt med bravur; Slakten, bakningen, mjölkningen och allt annat, som hörde till.

Så roligt, att vara med i ladugården med Lennart - att vara med och hässja hö, att titta på korna, kalvarna, hästarna och grisarna - och att vara med Alva och leta efter ägg, som de frigående hönorna lagt - och klappa katterna.

Det var alltid soligt på Östergården, tyckte jag.

Inte kunde jag sätta mig in i, på den tiden då jag växte upp, hur arbetsamt och mödosamt arbetet kunde vara på ett jordbruk ...

                                  Bild. Moster Vera och Alva, som unga.

Alva brukade måla tavlor då hon var ung, men det intresset fick hon lämna, då hon gifte sig; Men då hon blev äldre tog hon tag i målningen igen, men då i form av porslinsmålning.

Hon målade vackert, sirligt och romantiskt. Lilla goa moster! tänker jag.

Så mycket av vardag det var i moster Alvas liv, men så härligt att hon fick slå sig ner, som äldre och skapa vackra ting ändå.

Nu är gården såld sedan flera år tillbaka, men "Östergården" lever vidare har jag hört, som både café och kattpensionat. Nuförtiden är väg 223 en utflyktsväg med många företagare efter vägen där Alva och Lennart bodde med sin familj.

Det skulle allt Alva vetat!

Jag tror hon skulle velat vara med och servera kaffe och fina bakverk med riktigt smör i - och hon skulle se så där förnöjd ut, som alltid ...